Tema: Stig Dagerman

Tema: Stig Dagerman Stig Dagerman är den svenska litteraturens själsliga Terminator. Obevekligt utforskar han, vandrar vidare inåt, vänder inte vid psykets gröna växtvägg. Med machete i hand tränger han djupare in i sitt inre liv.

Hans skrivande genomsyras av att frilägga det innersta där alla mänskliga konstruktioner och utanpåverk raserats eller skrubbats bort. I symboler som isfria hamnar och vita klippor visar han på den mänskliga nollpunkt där striden står som hetast.

Själv tycks han ha stridit en ojämn kamp. I ett par ofta citerade rader från Husmodern-artikeln ”Vårt behov av tröst är omättligt…” från maj 1952, skriver han:

Men depressionen har sju askar och i den sjunde ligger en kniv, ett rakblad, ett gift, ett djupt vatten och ett språng från stor höjd.

Dagerman önskade nog inte sitt eget liv till ända trots allt (och vem vill väl det, egentligen?). Och vi firar inte när det gått 50 år sedan den där novemberdagen, utan vi tar årsdagen som en förevändning att uppmärksamma ett av våra kortaste men mest intensiva författarskap.

Håll till godo!

Gäster

Bengt Söderhäll är ordförande i Stig Dagermansällskapet, som bildades i maj 1987 med syftet att uppmärksamma ett författarskap av stor betydelse. Vi bad Bengt skriva en recension på valfri Dagermanbok och fick tillbaka en text om Bränt barn – och en om Lotta Lotass Dagerman-avhandling Friheten meddelad.

Jonas Pettersson har gästat oss förut, då skrev han om Slas senaste alster. Nu frågade vi Jonas om han ville skriva några rader om en annan husgud: Stig Dagerman. Jonas nappade på idén, begav sig till biblioteket för att se vad de hade av Dagerman i hyllorna och kom tillbaka med Dramer om dömda.

Av Dagerman

Stig Dagerman: Ormen
Orm och fasa

”När man är ung och nervös behöver man ibland en lidande konstnär att ventilera sina överspända tonårskänslor genom. Stig Dagerman var just den lidande konstnären. Efter hans självmord 1954 lade sig en mytisk aura kring hans namn; han blev en ikon, kanske den största som svensk litteratur någonsin frambringat…” Läs mer

Stig Dagerman: De dömdas ö
Inga vägar ut

”Det är bara att inse; De dömdas ö är en fördjävla svår roman. Svår att läsa, svår att förstå, svår att ta till sig. Men kanske är den ändå lätt att förhålla sig till. Orkar man genom är det omöjligt att stå likgiltig inför detta infernaliska äventyr. Det är som att besöka författarens själva pannrum, där mätinstrumentens stickor stundtals…” Läs mer

Stig Dagerman: Nattens lekar
Kampen med levandet

”Nattens lekar är en novellsamling som visar på författarens både omisskännliga stil och stora bredd. Vardaglig realism varvas med symbolistiska och existentialistiska tendenser. Absurda, kafkaeska situationer balanserar ren och skär livsångest med en ofta mycket svart humor. Livet är för Dagermans karaktärer en ständig kamp…” Läs mer

Stig Dagerman: Bränt barn
Bränt barn brinner

”Under vintern och våren 1946-47 hade Stig Dagerman skrivit en serie resereportage om Tyskland för den nystartade Expressen. Artiklarna sammanställdes i boken Tysk höst (1947) och året därpå var uppdraget att upprepa succén med en serie researtiklar under arbetsnamnet ”Fransk vår”. Det blev inalles fem artiklar, men…” Läs mer

Stig Dagerman: Dramer om dömda
Stig Dagerman och mannen som troddes vara utan ryggrad

”När Det blev en dyr historia det här, är min första tanke när jag sätter mig ned med originalutgåvan från 1949 av Dramer om dömda, där ”Skuggan av Mart” är en av pjäserna och ”Den dödsdömde” den andra. Det är ett låneexemplar från Örebro Stadsbiblioteks magasin (vilket innebär inte allt för gångbar litteratur).…” Läs mer

Stig Dagerman: Dagsedlar
Gårdagens nyheter och det eviga

”Dagsedlar är tillfällesvers, brukspoesi. Hela konceptet bygger på en snabb tillkomstprocess och aktuella ämnen. Så vilken behållning kan man ha av femtio år gamla dagsedlar? Det är bara att konstatera att förvånansvärt mycket har stått sig. Dagermans dagsedlar har någon sorts plats i det svenska kulturmedvetandet…” Läs mer

Stig Dagerman: Brev
Inte riktigt inpå nu heller

”Det är en svår uppgift, bemängd med fallgropar, att göra sig ett fullgott intryck av en människa utifrån dess korrespondens. Liksom dagboksförfattaren visar upp ett ansikte, har brevskrivaren ett annat. Att få en ”rättvis” bild är nog i de flesta fall rent av omöjligt. Brev kan i många fall fungera i manipulativt eller försonande syfte…” Läs mer

Biografi

1923 Dagerman föds den 5 oktober i Älvkarleby, på farföräldrarnas gård där han också växer upp.
1930 flyttar han för första gången till fadern i Stockholm.
1940 mördas farfadern av en galning. En kort tid senare dör också farmodern.
1941 publiceras hans första artikel i Storm, det syndikalistiska ungdomsförbundets organ.
1943 gör han värnplikten, gifter sig med Annemarie Götze och får anställning på Arbetaren, där han var kulturredaktör 1945–46.
1945 debuterar han med romanen Ormen.
1946 kommer romanen De dömdas ö ut.
1947 kommer repotageboken Tysk höst och novellsamlingen Nattens lekar.
1948 släpps romanen Bränt barn.
1949 kommer romanen Bröllopsbesvär.
1953 gifter han sig med skådespelerskan Anita Björk.
1954 dör han i sitt hem den 4 november, 31 år gammal. Romanen Tusen år hos Gud kommer ut postumt.

Om Dagerman

Johan Cullberg: Skaparkriser
På första parkett

”Strindberg och Dagerman, Dagerman och Strindberg. Två litterära giganter i den svenska kanon, som det brukar heta. Den ene med beethovensk framtoning, den andre schumanskt tillbakadragen. Bägge med komplexa inren kämpande mot allsköns fasor, vanföreställninar och själsliga låsningar vilket ledde fram till skrivkramp…” Läs mer

Lotta Lotass: Friheten meddelad
Ändar av två författarskap

”I ena änden en författare som delar med sig av vad hon kommit fram till om sig själv, den Andra och Världen, vad hon undrar över och vad hon vill förstå mer om. I andra änden en läsare som tar del av det meddelade om Världen, den Andra och sig själv författaren sänt ut. Meddelandet kan ligga oläst i årtionden och årtusenden…” Läs mer

Jesper Högström: Den andra stranden
I en liten fiskehamn

”Om man kör genom Sverige (och håller sig ifrån motorvägarna) åker man förbi eller igenom dussintals små samhällen som mest består av en grupp villor i trä och eternit, alla byggda innan mitten på 70-talet, med en liten butik, en pizzeria med utskänkningstillstånd och inte så mycket mer. Byar som inte nödvändigtvis…” Läs mer

Fler lästips:

Björn Ranelids biografiska roman heter Mitt namn skall vara Stig Dagerman.
Olof Lagercrantz biografi skrevs redan 1958. Stig Dagerman är en klassiker!