Recension

: Korv, mos och människor
Korv, mos och människor Leif Eriksson
2004
Wahlström & Widstrand
6/10

Korvkioskägare: plasta in, förse med kedja och lägg fram på era slabbiga bord

Korvkioskens historia är inte riktigt vad man tror den ska vara. Eller: korvkioskens historia berättar mer om Sveriges historia än om korvens. Det inser man snart efter en stunds bild-bläddrande i Korv, mos och människor. På sidan 88 står två ungdomar förklädda till Carola Häggkvist och Patrik Sjöberg, gravt åttiotalsfriserade, görande reklam för Korvrödsbagarens lansering ”Fransk Hotdog” (vad är det för franskt med den?)

Villasamhället jag växte upp i frodades runt ett vägkors några kilometer norr om Örebro. Vid korset fanns det en Texacotapp och en kiosk med två luckor, den vänstra för smågodis och den högra för korv. Detta var på sjuttiotalet och kiosken utgjorde en mötesplats för främst ungdomar och män i trettioårsåldern som hamnat på dekis. Mötesfunktionen kanske inte var så utkristalliserad som i en bruksort på femtiotalet, men ändå.

Någon gång mot slutet av decenniet kom ett skärmtak upp över luckorna. Några år efter skärmtaket utökades menyn med hamburgare och räfflade pommes. Sedan byggdes mojen ut i etapper; ett vindskydd, några stolar och bord för de väntande, en hel liten restaurangdel, tips-hörna, minilivs. Idag är korven och burgarna satta på undantag till förmån för pizzan. Sålunda har det gått på andra håll; längst inne i månget snabbmatskomplex ruvar en enluckas korvmoj.

Även om korven fortfarande går bra har det svängt. I ett hypersnabbt samhälle står striden hård mellan hamburgare, pizzor, kebaber och falaflar. I dessa dagar äter man supersizeme-mat för att snabbt bli mätt. Men det fanns en tid, som man påminns om i denna bok, varmkorvens sanna epok, när man åt för att njuta, för att (om uttrycket ursäktas) lägga grädde på moset, för att sätta guldkant på dagen. Nu är det tre fyra snabba efter kassorna på IKEA som gäller.

Därför spelar Erikssons bok på sentimentalitet så det förslår. Den sorterar i en kategori böcker som det tycks komma hur många som helst nuförtiden. De skriver en företeelses detaljerade historia i både bild och text. De är coffetableböckerna för den trådsmalt intresserade, men över ett allmänkänt ämne som man inte visste sig ha intresse för. Efter en läsning, eller bläddring, tänkter man: Jaha, fan, var det såhär det var. Spännande.

Sedan går man vidare i tillvaron, äter sina korvar och funderar över andra saker.

Anders Edwartz

Publicerad: 2004-10-15 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-18 16:14

Kategori: Recension | Recension: #1374

2 kommentarer

Ja, herregud! Vad ger man inte för att läsa ,bl.a., Edwartz recension av denna bok?
Tenderar nästan till Nobelpris… för recensenten! Eeeh…eller…?
"spelar på sentimentalitet"? Ja kanske, men är det fel?
Vilken var författarens tanke med denna bok?
Har recensenten reflekterat över detta?
Erikssons "Korv, mos och människor" är en utomordentligt bra bok för den som är det minsta intresserad av "bakomtanken och historien" varför man (eller i alla fall massor av "vanligt folk") dagligen står framför luckan till en korvmojj.
Det märks att ett gediget arbete lagts ned på att utröna de fakta som legat till grund för en "utfodringsform" som verkat sedan slutet av 1800-talet och som fortfarande pågår… om än i förändrad form.
Jag vet inte vem som finner denna bok mest intressant… den som en gång i tiden släntrade ut från Biorama och beställde "Nattkorven från Ström & Svensson", den numera pensionerade korvgubben med lådan på magen som slet häcken av sig på 50, 60 o 70-talet, raggaren som vuxit upp med 2 hg räksallad på "en kokt mä brö" eller bara som jag själv, en kock med fotfästet i svensk husmanskost (utan att för den skull klassa "en kokt mä brö" som genuin svensk husmanskost)?
Hur som haver, det är en rolig bok som presenterar en historia inom ett gebit som "bara finns" men som det i princip aldrig nämns något om.
Hur många korvätare (eller korvmojjsägare, för den delen) vet att det förr var ett sätt att få "partiellt arbetsföra" ut i arbete genom att bevilja dessa möjlighet att "kränga slang"?
Eller att senapen (ketchupen var ju knappt uppfunnen) var ett försäljningsargument/kvalitetsstämpel god som något då det begav sig?
Har du inte det minsta intresse av korvkisken eller dess uppkomst så ge helt enkelt blanka fan i att läsa denna bok… är du å andra sidan det minsta intresserad så är det en utomordentligt bra bok! Den lämnar en del frågor kvar som man skulle vilja få svar på (skulle jag tro) men det är en enastående bok i sitt slag.
Skit i alla "Förstå-sig-på:are" inom bokrecensionsskrået!
Förresten, skit högaktningsfullt i mina omdömen också och läs boken själv och bilda dig en egen uppfattning!
Till slut undrar jag bara om alla "expert-tyckare" får pröjs för just SITT EGET tyckande? Kanske framtidens sätt att tjäna grova stålar på i princip ingenting!?

Hoffa Oregistrerad 2007-04-05 03:00
 

Svaret på slutet: redaktionen på dagensbok.com arbetar ideellt, vi får alltså ingenting i lön.

Sigrid Nurbo Redaktionen 2007-04-05 16:40
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?