Barbara är 46 år och terapeut. Förutom det så lever hon i total symbios med Björn, en man som är oemotståndligt vacker och inte särskilt intresserad av att blanda in några störande moment i deras relation såsom exempelvis barn.

Därför blir livet lite mer komplicerat än vanligt när Barbara upptäcker att hon är gravid strax efter en engångsaffär med en döv poolrensare på Sicilien samtidigt som Björn visar ett i Barbaras ögon såväl ovanligt som oroande intresse för hennes nya tillika exotiska sekreterare. Och Barbaras oas i detta virrvarr är regelbundna besök på badhuset Lutherska badet där hon ventilerar sakernas tillstånd med sina badväninnor.

Initialt upplever man Barbaras och Björns relation som direkt osund. De har i stort sett inget annat umgänge än varandra. Björn framstår som en oförbätterlig slacker som parasiterar på Barbaras okritiska kärlek och fredagskvällarna följer alltid samma mönster enligt Björns önskemål. Vilket får en att vilja skaka stackars Barbara ganska så hårt. Turligt nog så växer såväl Barbara själv såväl som förståelsen för kärleken till den oemotståndlige Björn.

Drougge skriver rappt och humoristiskt. Skildringen av parets relation är mycket träffsäker och får nog många att nicka igenkännande. Överlag är personskildringarna både realistiska och underfundiga. Som en extra krydda beskrivs Barbaras patienter och deras problem med lika delar humor och allvar. Det är svårt att inte misstänka att den smått bindgalne regissören har en direkt motsvarighet i svenskt kulturliv.

Det genomgående temat upplevs vara det mänskliga. Det är mänskligt att vara otrogen, det är följaktligen mänskligt att vara svartsjuk, det är mänskligt att gå helt upp i en annan människa och det är mänskligt att ifrågasätta hela sin livsstil när omvälvande händelser inträffar. Och detta utan några moraliska pekpinnar, vilket känns befriande.

Upplösningen är på samma gång väntad och oväntad men inte desto mindre charmig. Det här är en okomplicerad, tilltalande och rolig bok. Den manar samtidigt till en viss del eftertanke och ifrågasättande. Luther verkar ännu inte ha satt klorna i Unni Drougge. Det känns tryggt.