Recension

: Människans varg
Människans varg Ingrid Kampås
2004
Prisma
4/10

Distrikssköterska med Sherlockhatt och förstoringsglas

Utgiven 2004
ISBN 9151842246
Sidor 254

Om författaren

Fotograf: Mymmel Blomberg

Ingrid Kampås är bosatt utanför Ullared i Halland. Hon arbetar deltid som distriktssköterska och är dessutom verksam som krönikör för Borås tidning och Hallands Nyheter. Hon publicerar noveller och essäer i flera olika tidningar. Kampås har tidigare utkommit med tre deckare om distriktssköterskan Mari: ”Hjärta av is” 2002, ”Skuggor av hat” 2003 och ”Människans varg” 2004.

Sök efter boken

Boken börjar med att byns fåne ligger död på stigen.

Distriktssköterskan Mari är ute och promenerar med sin hund och känner genast igen mannen som ligger i framstupa sidoläge bland barr och mossa.

Varför är han död? Den första frågan är naturligtvis inte den sista och snart får man ställa sig frågan vem han egentligen var. Och vilka fler i det lilla samhället Sundsby utanför Varberg döljer hemligheter?

Distriktssköterskan får rollen som den i blöt läggande näsan, den som ställer frågorna och för handlingen framåt, och som genom spänningsromanens historia har uppträtt som trädgårdsmästare, pensionerad tant, rättsläkare eller vad du vill.

Hon är ovanligt mänsklig för att vara frågeställaren och ger oss även insikt i en distriktas vardag, med bensår som ska läggas om varje dag, njursjukdomar, nya datasystem och omstruktureringar inom vården.

Flera historier rör sig parallellt i berättelsen. Kursiverade kapitel som man förstår är e-brev som någon som kallar sig Red Warrior skickar. Självklart kryptiska och introverta, så att vi ska förstå att här är det något riktigt läskigt på gång. Jag har väldigt svårt för det här greppet. Henning Mankell har också använt det i någon av sina spänningsromaner, och många andra författare med honom. Diverse navelskåderi och mysticism som ska ta det hela till en helt annan nivå – som om det inte handlade om ett simpelt MORD och minst en MÖRDARE och lite annat trams.

Jag får sympatier för Mari, hennes kille Åke och hennes son. Historien är spännande, men det är nästan så att man blir mer fascinerad av bensåren som aldrig vill läka. Vad beror det på? Det är jag mer nyfiken på.

Textutdrag (Visa/göm)

Johanna Look

Publicerad: 2004-05-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-31 08:34

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1193

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?