Recension

: En gång till
En gång till Bengt Emil Johnson
2003
Albert Bonniers förlag
5/10

En gång till?

Utgiven 2003
ISBN 9100101192
Sidor 73

Om författaren

Debuterade 1963 och kallades då konkretist. Verksam även som kompositör, essäist och radioman. Har 2003 tjugotvå diktsamlingar bakom sig.

Sök efter boken

Denna diktsamling börjar lovande, trots att jag tycker dikter på papper är ganska döda företeelser just nu. Samtidigt menar jag att man inte kan döma ut någonting som dött, inte ens i vår mediala dömartid. Allting är och det får vara, inget är illegalt. Det jag dock kan känna är att det finns saker som inspirerar mig, så som människor. Jag blir dock inte inspirerad av denna Bengt Emil Johnsons tjugoandra diktsamling.

Särskilt oinspirerande är den långa sviten i mitten av boken, som börjar med tvåradiga citat av en radda poeter (Tranströmer, Aspenström, etc).

Vad gör citaten där undrar jag och dessutom är dikterna kluvna, det är som om poeten vore lite disträ och har ett samtal med citaten som bara han och den citerade möjligen förstår. Det är mera ord än poesi. Dikters telefonsamtal, och jag hör inte den i andra luren.

En gång till heter diktsamlingen och det som finns kvar i mig efter att ha läst den är ordet "avstamp" och kanske är det mer än poeten vågat hoppas på, men något mer ska väl en snart 80-årig poet ge mig om han tvunget skall göra det en gång till.

Samtidigt känns det som att det finns något här i denna bok som lockar mig tillbaka och jag vet att poeter jag avfärdat, som jag gör med denna, ibland har växt och blivit favoriter. Det kanske finns en röd tråd någonstans i hans historia, i någon annan diktsamling, som jag behöver för att nysta i dessa ord och få dem att bli poesi. Just nu är jag dock för rastlös och upptagen med poesin i vardagslivet; cyklar som passera, det grådaskiga ljuset genom fönstret och annat nära.

Jag kastar alltså inte denna diktsamling all världens väg. Det finns något i den, vissa dikter, som den lovande början som på sidan 23 visar kreativitetens lekfulla ansikte, med ett ord som "förutgått" som jag väljer att ge sammanhang åt som avslutning på denna förbryllade recension:

Gamla sånger klingar
Skönt. Man har gått
Mestadels,
Där andra förutgått.

Textutdrag (Visa/göm)

Csabi Urbán

Publicerad: 2003-12-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-16 13:45

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #997

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?