Recension

: Slav
Slav Mende Nazer
2003
Albert Bonniers förlag
5/10

Såld som slav

Utgiven 2003
ISBN 9100581712
Sidor 318
Översättare Eva Sjöstrand
Medförfattare Damien Lewis

Om författaren

Mende Nazer är femte och sista barnet i en nubisk familj bosatt i en by i Nuba-bergen i Sudan. Vid tolv års ålder blev hon kidnappad och såld som slav. Efter flera års fångenskap lyckas hon fly från sina slavägare, och beviljas asyl i Storbritannien.

Sök efter boken

När den nubiska flickan Mende Nazer är omkring 12 år gammal attackeras hennes hemby i Sudan av arabiska slavjägare. Många mördas, men själv tas hon till fånga av angriparna. Hon säljs därefter som slav till en överklassfamilj i huvudstaden Khartoum, där hon under flera år tvingas arbeta som hembiträde dygnet runt, året runt.

Ensam och utan kontakt med omvärlden har den lilla flickan inte många alternativ. Familjen hon är slav i styrs med järnhand av kvinnan i familjen, som misshandlar Mende om hon gör något fel – eller bara om kvinnan är på det humöret. Mende har – i deras ögon – inte ens ett namn, utan kallas enbart ”jebit”, en flicka som inte värd att ha ett namn.

Efter sex år skickas hon över till London. Familjefruns syster är i behov av ett hembiträde, och hon börjar själv bli orolig för att Mende – som nu är en ung och vacker kvinna – kan börja fresta männen i sin närhet på ett otillbörligt sätt. Familjen hon kommer till i London visar sig vara högt uppsatta på den sudanesiska ambassaden.

Resan ska dock bli det första steget mot frihet. När hon väl är i London lyckas hon komma i kontakt med sudaneser från sin egen stam, som lyckas hjälpa henne att fly. Efter flera års kamp mot byråkratin – med ivrigt stöd av massmedia – lyckas hon slutligen också få asyl i England.

Källkritiskt förvånas jag över att Mende – som ju bara var omkring 12 år gammal när hon togs tillfånga – minns allt så tydligt. Minsta lilla diskussion, även från tio år tillbaka i tiden, återges som just citat. Journalisten Damien Lewis, som spökskrivit boken tillsammans med Mende, förklarar det i ett efterord med att hon kommer från en muntlig tradition där minnet är centralt.

Det är också förvånande att beskrivningen av barndomen är något motsägelsefull; å ena sidan beskriver Mende det övergrepp hon blev utsatt för av sina föräldrar då hon blev könsstympad, det arrangerade bröllop som väntade henne redan sedan barnsben etc. Samtidigt beskriver hon sin barndom som fullkomligt lycklig och problemfri. Önsketänkande?

Litterärt är det kanske inte någon lysande bok, men det är självklart fruktansvärd läsning om en förlorad barndom. Det som främst sysselsätter mina tankar är hur somliga – snuskigt rika – personer kan tänka sig att behandla sina medmänniskor på det sätt som slavägarna visar prov på i Mendes beskrivning. Det är en unik fallstudie av grymt klassförakt och rasism, som den sudanesiska diktaturen inte gjort mycket för att motarbeta.

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2003-11-07 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-31 11:50

Kategori: Recension | Recension: #965

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?