Recension

: Bokhandlaren i Kabul
Bokhandlaren i Kabul Åsne Seierstad
2003
Månpocket
7/10

En problematisk bokhandlare

Utgiven 2003
ISBN 9170010420
Sidor 290
Översättare Jan Stolpe

Om författaren

Åsne Seierstad är född 1970 och en av Norges mest kända journalister. Under Irakkriget var hon en av få nordiska journalister som stannade kvar i landet, och rapporterade både för tv, radio och dagspress. Hon har tidigare varit korrespondent i Ryssland, Kina och Kosovo och hon talar engelska, franska, spanska, tyska, ryska och serbokroatiska flytande.

Sök efter boken

Det har blivit ett rejält rabalder kring Åsne Seierstads bokhandlare i Kabul. Boken, som kom ut redan förra året, blev en riktig kioskvältare när pocketversionen släpptes i våras. Timingen var perfekt eftersom hela Norden, och delar av Europa, kunde se henne duckandes undan raketer iförd hjälm och skottsäker väst från taket på Hotel Palestine i Bagdad i varje nyhetssändning i tv. Åsne Seierstad var en av få nordiska reportrar som stannade kvar när kriget i Irak började, och skötte uppgiften med den äran. På några dagar förvandlades hon till journalistikens rockstjärna.

När nu debatten kring hennes metoder ifrågasatts i och med att bokens huvudperson Shah Mohammed (i boken kallad Sultan Khan) kommit till Oslo för att stämma författarinnan för nån sorts ärekränkning, går det inte att bortse från den status Åsne Seierstad så snabbt fått. När jag läser de artiklar som publicerats, och de inlägg som exempelvis Jan Guillou stått för, kan jag inte låta bli att fundera över vilken roll Åsne Seierstads kön, ålder och utseende spelar i debatten. En attraktiv och ung kvinna har traskat ut och ställt sig i rampljuset som krigskorrespondent, traditionellt sett en mycket manlig syssla. Klart en del gärna puttar ner henne från scenkanten så att hon landar med ett högljutt brak i orkesterdiket.

Men vad handlar då debatten och – kanske främst – boken om? Bokhandlaren i Kabul är som titeln antyder berättelsen om en bokhandlare i Afghanistans huvudstad Kabul och hans familj. Åsne Seierstad flyttade in hos familjen under fyra månader våren 2002 efter talibanernas fall i november 2001. Det är en reportagebok som skildrar det sönderslagna afghanska samhället och hur en girig och ganska slug affärsman försöker manövrera sig fram i det. Den belyser Afghanistans historia, religionen, talibanerna och framförallt kvinnornas situation i landet. Det är en lättläst och stundtals skakande bok, som inte väjer för att ibland utmåla bokhandlaren som en riktig skitstövel.

Som läsning är Bokhandlaren i Kabul ett riktigt kap. Den är spännande, enkelt uppbyggd, och ligger nära romanen till sin form. Men det är också detta som är bokens svaghet. I sin iver att vara lättläst har Åsne Seierstad frångått reportagebokens vanliga form, och strukit sig själv ur handlingen. Förutom i prologen och epilogen är hon helt osynlig. Det är därför svårt att ta allt på allvar. Var hon med när en viss sak hände, eller har hon bara fått det återberättat? Och om så är fallet, hur vet vi att berättaren talat sanning för henne? Hur mycket är skryt, självhävdelse eller glorifiering? Det är en tunn lina Seierstad har vandrat på, som fram till nu har hållit. Om den brister och vi tvingas se glorian falla återstår att se.

Har då Shah Mohammed något att komma med i sin stämning? Svårt att säga. Han är affärsman, och hans agerande bottnar nog i ekonomi blandat med lite fåfänga. Även om det är så att han inte är ett rötägg enligt afghansk tradition när han tar sig en andra fru för att den första blivit för ful, eller när han säger att en ogift kvinna är en hora om hon går på promenad med en man, så är det inte den sorts publicitet en affärsman med kontakter i Europa och USA vill ha. Därför blir han troligen väldigt nervös när boken nu översatts till engelska. Bokhandlaren är ingen dumbom, han är en världsvan och beläst man, som nog förstod vad det skulle kunna innebära att ha en journalist i sitt hem i fyra månader. Han hade nog bara inte tagit med i beräkningen att en obetydlig kvinnlig norskas skriverier skulle få genomslag i hela västvärlden.

Daniel Åberg

Publicerad: 2003-09-19 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-03 18:50

Kategori: Recension | Recension: #902

12 kommentarer

Jag är mitt uppe i den och kan inte hjälpa att den är så tråkigt berättad. Orkar sällan tragla mig igenom mer än ett kapitel i taget. Förvisso perfekt som "god natt"-litteratur när man vill somna snabbt. just nu ger jag den ändå 5/10 eftersom grundmaterialet är hyggligt intressant.

Patrik Hamberg Oregistrerad 2003-09-19 13:22
 

Detta är en roman, ingen reportagebok.Jag tror att jag lärt mig en hel del om den afganska kulturen genom att läsa den.Det var en bok som jag sträckläste och tyckte mycket om. Det är bra att Åsne berättar om det hon upplever i romanform. Vi behöver veta mera "inifrån" andra kulturer.

Annika Persson Oregistrerad 2003-10-22 17:58
 

Ja, det är nästan, nästan, en förutsättning att man är man för att tycka att denna bok är "tråkigt berättad…"

Fräknis Oregistrerad 2003-10-24 17:19
 

En bok som denna hade jag stora förväntningar på men blev relativt besviken..Långdragen,
"seg" i berättelsens resa och "svårflirtad"att ta till sig, tyvärr!

Izabella Wemmersten Oregistrerad 2004-05-08 17:17
 

Den här boken är otroligt bra.. tycker jag!! läs den.. det är den värd!! go Åsne Go Go Go Åsne

Murmeldjuret Oregistrerad 2004-05-09 20:50
 

den här boken var mycket intressant..absolut!! men för att vara ärlg läste jag den mer för att Åsne är så attraktiv! henne skulle man gärna vilja ha..hon har alltid varit min dröm tjej! och det kommer hon alltid att vara.. kyssar till dej min Åsna!

patrik halden Oregistrerad 2004-05-09 20:54
 

jag tycker att det här var en relativt intressant bok.. Åsne är en mycket duktig kvinna! jag har alltid avundas henne.. hon är min favvo-brutta! jag har haft många härliga stunder med henne i mina drömmar.. jag har försökt kontakta henne men aldrig lyckats, så om någon vet hur man kan få tag i henne kontakta gärna mig smultronflickannumberone@hotmaul.com

Sonya harrisson Oregistrerad 2004-05-09 20:59
 

När jag läste bokhandlaren i Kabul hade det inte hunnit bli någon uppståndelse kring den, och jag köpte den bara på måfå.
Jag hade därför inga förväntningar alls, men blev desto mer positivt överraskad.

Åsne gjorde ett bra val när hon valde att skriva den i romanform. Hon har på det sättet lyckats förmedla en känsla av närvaro – en förstapersonupplevelse – som de flesta "vanliga" journalister misslyckas kapitalt med.

Jag kan förstå att en del finner den tråkig, det är ingen sensationshistoria, och efter bokhandlarens (penninglystna) stämning kanske man väntar sig mer "drama"?

För att uppskatta boken krävs det nog också att man har ett intresse av att läsa om andra kulturer. Om hur det *egentligen* är.

Till Daniel Åberg vill jag säga: Läste du inte förordet? Där talar Åsne tydligt om vad som är självupplevt och inte.

Sammanfattning:
En förbannat bra bok!

Conny Oregistrerad 2004-07-14 01:46
 

Ett svar till Conny tre månader efter frågan ställdes…: Jodå, jag läste förordet. Men jag tycker att det är en svaghet i boken att Seierstad inte anger i den löpande texten vilka delar som är självupplevda eller bara återberättade för henne. Jag tror att få läsare när de kommit 200 sidor in i berättelsen minns vad som stod i förordet, och jag tror heller inte att särskilt många bläddrar tillbaka för att kolla om kapitlet de just läst är en direktrapport eller byggt på andrahandsuppgifter.

Daniel Åberg Oregistrerad 2004-10-23 01:18
 

I come from Asia but not from Afganistan or a muslim land. I already have some knowledge about life in that part of the world and i feel this book really gives a good understanding and insight of the traditions and cultures of the Afgan society.
Thanx Åsne.

Sholay Oregistrerad 2009-01-13 11:03
 

Hur man inte kan ha avsky emot islam och deras underliggande kulturer efter man har läst boken, är för mig oförståeligt.

Staffan Oregistrerad 2009-08-18 19:10
 

Bogen er spaendende om en fremmed kultur – specielt kvindernes tilvaerelse. Ogsaa et gedigent arbejde med at forklare landet’s historie og kamper mellem de forskellige faktioner, der stadig foregaar små tyve år senere.

Kan forstaa at hoved personen sagsöger. Det strider mod enhver form for fair play få lov til at leve i en denne person’s hjem og saa udlevere ham saa skåningslöst. Manglende forstaaelse at denne kultur med dens nedvurdering og mishandel af kvinder har foregaaet i år hundrede. Det maa ogsaa vaere en byrde paa et vis maade for mänd at vare forpligtet til at underholde saa mange familie medlemmer. På godt og ondt er han den eneste, der viser initiativ for at komme frem efter egen hård fortid. Lidt ydmyghed fra forfatteren ville vaerdsaettes.

lis bergstrom Oregistrerad 2019-04-30 13:30
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?