Recension

: Harhjärta
Harhjärta Maria Küchen
2003
Forum
3/10

Less is more

Utgiven 2003
ISBN 9137121103
Sidor 335

Om författaren


Fotografi: Bengt af Geijerstam
Maria Küchen (tidigare Gummesson) är författare och kulturjournalist och har gett ut ett tiotal böcker, bland annat lyrik, skönlitterär prosa och facklitteratur. Hon debuterade med diktsamlingen ”Hos ljusmålaren” 1989.

Sök efter boken

Visst är det fascinerande att läsa om hur människors liv är intrasslade i varann och hur det som till en början tycks vara obetydliga samanträffanden som i slutet får all betydelse för handlingen men jag börjar tröttna. Sedan Short cuts kom har allt fler böcker och filmer apat efter. Det är ju ett så spännande sätt att dras in i en berättelse som man på förhand inte kan överblicka den men jag skulle önska att någon som omväxling skulle vilja skriva raka berättelser i stället, i alla fall när själva ihoptrasslandet inte har en poäng.

Harhjärta är invecklad i sig själv. Det är flera parallella historier som så småningom korsar varann. Detta upplägg är väl okej men det känns som om det finns där mer för att en bok måste skrivas på detta sätt än som att det verkligen tillför historien något. Jag skulle gärna lära känna någon av karaktärerna bättre. Nu får man bara ögonblicksbilder av de olika personerna i boken och det känns lite fattigt.

Det som är intressant med Harhjärta är att den väver ihop rasistiskt våld med våld mot kvinnor och Göteborgsdemonstrationerna. Till detta lyckas författaren få med lite new age, cancerforskning och kärlek. Det blir hackigt och ingen av ingångarna blir riktigt tagen på allvar. Allt ryms i denna bok men det resulterar i att ingen av de viktiga frågorna får det utrymme de kräver och därmed blir det inte mer än ett konstaterande av problem för att sedan hoppa vidare till nästa som också bara snuddas vid och så vidare.

Kanske beror det på att jag själv tycker att frågor om våld mot grupper av människor är så avskyvärt och är något som man som människa måste jobba mot, att jag känner mig så besviken på denna bok. Så stora saker kan inte avhandlas så lättvindigt för då trivialiseras de. Göteborgshändelserna är inte bara något som gjorde en ung kvinna desillusionerad och rädd för vart samhället är på väg. Det affekterade många och det bevisade att rättssystemet inte är till för människor utan för makten. Det är behjärtansvärt att försöka sammanföra alla dessa stora problem och hädelser men det blir platt och tunt.

Jag hade hellre sett fyra eller fem romaner där karaktärerna fick möjlighet att komma till sin rätt och där frågorna och resonemangen som måste föras när det gäller så viktiga saker också får plats. Visserligen skulle jag då antagligen inte hålla med författaren i dennes resonemang runt frågorna men då skulle jag i alla fall ha något att reagera emot.

Textutdrag (Visa/göm)

Åsa Pettersson

Publicerad: 2003-06-26 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-23 15:37

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #756

3 kommentarer

Det brukar ju annars vara ett nybörjarmisstag att försöka pressa in i stort sett all problmatik man kan tänka sig…

Monica Oregistrerad 2003-06-26 15:24
 

Vad synd. Jag gillade "De behövande". Hon har ett bra språk.

m-tin Oregistrerad 2003-06-26 20:59
 

[...] biblioteket. En röd bok med ett hjärta på, så vacker, så varm den såg ut. Och titeln – ”Harhjärta”! Jag menar, kan man annat än låna med sig boken hem?! Och jag läste. Herregud, så jag läste! [...]

Tematrio – skrivande svenskor « TinaO Oregistrerad 2012-01-16 15:05
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?