Recension

: Sverige
Sverige Jocke Berg
2002
RCA/BMG
0/10

Fosterland eller älskad vän?

Utgiven 2002

Om författaren

Joakim Berg är medlem i Kent. Som sådan skriver han merparten av gruppens texter och musik.

Sök efter boken

Kents senaste skiva Vapen & ammunition avslutas med låten "Sverige", vars första vers lyder:

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

I afton står bandet värdar på Stockholms Stadion för ca 33.000 åhörare som får fira nationaldag med sin mest älskade rockgrupp. När (om?) sången "Sverige" spelas kommer publiken att samlas runt detta uttryck förÂ…… ja för vadå?

Jag drar mig till minnes en annan text som bär samma titel som Kents låt, Verner von Heidenstams gamla dikt "Sverige". Första strofen lyder:

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Det känns kanske långsökt att jämföra dessa texter, det skiljer ju trots allt över hundra år mellan dem. Jag vet inte om Jocke Berg läst Heidenstam, men det förefaller troligt med tanke på likheten i de båda första raderna. Ingen tvekan råder dock om att förhållandet till Sverige är centralt för bägge.

Men innehållet utvecklar sig sedan helt olika. Hos Berg har "fosterland" bytts ut mot "älskade vän", och de "härar som lysts av brand" blir till "en tiger som skäms". Heidenstam minns dåden som blivit "saga" på förgångna slagfält, Berg minns undfallenhet och Jantelag. Ändå älskar han Sverige, om än på ett mer individuellt plan. Där Heidenstam är patriot av nationalistiska motiv, är Berg det av sociala. I hans dröm om Sverige dukas det för långväga gäster. I Heidenstams svär folket trohetsorden till en högre ordning.

Heidenstams dikt kan tyckas passé, men vissa av dess värden lever vidare, om än som skenbara reliker från svunna tider. Betänk att "Du gamla du fria", vars text lika oförblammerad hyllar samma värden som Heidenstams (dikten har kandiderat till ny nationalsång, tonsatt av Stenhammar), kommer ljuda över bergsknallarna denna dag. Kanske kan detta uppfattas som ofarliga symboler att samlas kring, men symboler är likväl symboler fastän de rättfärdigas av hävder och sentimentalitet.

Vi lever onekligen i paradoxernas tidevarv. Politiska och ekonomiska kartor suddas ut och människor söker nya uttryck för att finna sin kollektiva identitet. Svenska Flaggans Dag har blivit Nationaldag som snart blir helgdag. De kulturella särdragen måste hävdas i en allt mer internationell värld. Går Sverige rent av mot en nationalistisk vår, eller kommer Europas öppnande leda till kulturella grupperingar över nationsgränserna? Lite tillspetsat representerar de båda texterna ett vägval: Ska vi värna gamla värden eller söka nya? Och hur ser dom nya i så fall ut?

Vem vet? Tidens tecken är som alltid svåra att tyda. I allt detta känns Kents "Sverige" som en rätt tilltalande text, även om det inte är tal om något mästerverk. Men den har en fri och öppen hållning. Den bär ingen stolthet över att tillhöra det "svenska", men känner (eller kände) en samhörighet av sociala värden. Nu är dock festen över och orden ekar tomma och det allvarliga är bortschabblat. Halvt ironiskt, halvt desperat avslutas Kents "Sverige" med raden "Visst är kärleken stor". Återstår alltså endast kärleken att besjunga, men frågan ligger öppen: Hur stark är den och mot vilka mål ska den riktas?

Det är anbefallt vit klädsel till kvällens konsert. Det vita är en ganska vacker tanke, som en önskan att alla ska komma lika förutsättningslöst, på samma villkor. Och visst kommer "Sverige" ljuda över publikhavet som en ny nationalsång, lika vacker och mystisk som den svenska sommarnatten.

En ny identitet? Var du än är, vem du än är.

Textutdrag (Visa/göm)

Anders Edwartz

Publicerad: 2003-06-06 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 00:05

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #733

6 kommentarer

Fin krönika!

Nad Oregistrerad 2003-06-06 11:34
 

Mycket fint. Själv var jag på Stadion och kände faktiskt en viss…obehagskänsla inför den vitklädda skaran och dess domptör, även om jag varit ett trget Kent- fans sen 1995. Har alltid trott (och hoppats) av texten till Sverige var ironisk…det är en åsikt som delas av många av mina Kent- vänner

Anna Larsson Redaktionen 2003-06-12 13:39
 

Ja det är ju intressant. Jag vet inte ens vem Kent är…

Fräknis Oregistrerad 2003-06-12 15:44
 

Jävla Rasse svin

SoCken Oregistrerad 2004-08-15 00:12
 

Vilket land. Man beskylls för rasisism för man hyllar sitt eget land.

Erik Oregistrerad 2009-12-05 16:20
 

Klart man ska vara stolt över sitt land. Så länge det inte är på bekostnad av att underminera andra folkgrupper. Kent sjunger ju ”Välkommen hit”, det tolkar jag som att alla är välkomna :) PEACE

Bige Oregistrerad 2023-09-21 09:30
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?