Recension

: Tiden och döden
Tiden och döden Erik Jansson
2004
Wahlström & Widstrand
5/10

Ostört sova ingen konung av rang

Det är inte bara faraonerna förunnat att få besök på andra sidan, även i Sverige har man varit flitig med att glänta på kungars kistlock. Och man behöver nog inte ha speciellt morbida talanger för att inse tjusningen med en blick ned i historieböckernas köttsliga förlagor, om de än så har ett par, tre hundra år på nacken.

Också balsamering har som bekants utförts, och utförs, i andra tider och på andra ställen än i Egypten, även om man kanske gjort det av olika anledningar. För svenska kungar som gått ur tiden handlade nog lika mycket om att bevara kroppen innan den kom i jorden som att viga den åt evigheten. Gustav Vasa låg till exempel på lit de parade i åtta veckor på Stockholms slott. För vår stolta krigarkonung Gustav II Adolf tog det ett och ett halvt år (!) innan han fick åtnjuta den slutliga vilan (efter en vådlig färd hem genom Tyskland och att på Nyköpings slott stått lik i över ett år i väntan på begravningsförberedelserna skulle bli klara). Bägge har sedan varit föremål för flera gravöppningar, speciellt Gustav Vasa.

Annars inföll de svenska gravöppningarnas stora stund den 18 juli 1917 i Riddarholmskyrkan, Stockholm. Där hade ett sällskap läkare, präster, vetenskapsmän och andra höga dignitärer (drottning Victoria bl.a.) samlats för att en gång för alla utreda omständigheterna runt Karl XII:s död. Man hade till och med släpat dit ett monster till röntgenapparat för att få klarhet i den dödande kulans väg genom skallen. Med fanns också, i egenskap av nationalistisk nationalskald, tillika författare av Karolinerna, Verner von Heidenstam. Vid anblicken av sin store hjältekonungs hjässa skriver han:

Var och en visste, att stunden skulle bli en av livets märkvärdigaste, och sökte under djup rörelse att fästa allt så klart i minnet, att ingenting, ej ens det minsta, skulle kunna glömmas.

Detta var i alla fall minst fjärde gången som liket besiktigades sedan den ödesmättade dagen 1718 utanför Fredrikstens fästning. Anmärkningsvärt är att det inte bara tillkommer en romantiker som Heidenstam att falla för Karl XII-kulten, även de medicinskt kunniga går loss rejält i föredragen om vad man i undersökningarna kommit fram till. Liket benämns exempelvis ”Karolinernas store hövding”, pannan är ”ädelt formad” och karaktären ”uttrycksfullt manlig”.

Som Jansson påpekar i sin bok säger dessa övningar ofta mer om samtiden än de historiska skeenden som omger dessa kungarnas hädanfärd. Den dåtid som balsamerats ned i gravens djup verkar bli slående intetsägande, trots röntgenapparatur och senare tekniker som DNA-analysen. Intressantare då det förtätade skådespel runt själva riten gravöppningen. Jansson nämner det kortfattat i förordet, men här hade man önskat sig en djupare genomlysning av fenomenet.

Nu blir det en sammanfattande text med litteraturhänvisningar i slutet av boken, men där är fokus grundare inställt på döden i allmänhet. Och det var ju inte riktigt det som man, morbid eller ej, sett fram emot.

Textutdrag (Visa/göm)

Anders Edwartz

Publicerad: 2005-01-31 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-28 15:38

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1514

11 kommentarer

Hej. "Sova" är pluralis.

P Oregistrerad 2005-01-31 01:55
 

Pluralis? Det här en en text om en bok, det handlar om litteratur. Sova? Vem tror du ägnar sig åt sånt?

Anders Edwartz Medlem 2005-01-31 04:48
 

Ursäkta – men man kan inte skriva "Ostört sova ingen konung av rang". Det är inte poetisk konstnärlig frihet, det är bara fel. Du hade behövt skriva: "Ostört sova inga konungar av rang", om du ville använda den gamla pluralformen för att skapa stämning. Eller "Ostört sover icke en (eller någon) konung av rang". Du har sinne för stil, du borde nog ändra.

P Oregistrerad 2005-01-31 07:40
 

Pluralis majestatis. Form och innehåll.

David Enemar Medlem 2005-01-31 09:05
 

"Vi, Svea och Vendes konung…"

Jo, men så här används det inte.

P Oregistrerad 2005-01-31 09:29
 

"Det är inte poetiskt konstnärlig frihet, det är bara fel" Skönt att någon ordnade lite ordentliga regler… Hur kan den konstnärliga friheten regleras? KÄnns lite som en självmotsägelse?

Vän av konstnärlig frihet Oregistrerad 2005-01-31 09:45
 

… om diskussionerna här rörde sig lite mer kring böckerna och lite mindre kring grammatiken … ?

Wouldn´t it be lovely ... Oregistrerad 2005-01-31 12:34
 

Jag är inte bara vän av konstnärlig frihet, jag är också vän av konstnärlighet eller i alla fall hantverksskicklighet. Ibland kolliderar de tu. Ni andra som retar er på påpekandet hade ju kunnat skriva något om boken istället för att framställa er som parnassens frihetsriddare?

P Oregistrerad 2005-01-31 16:06
 

Vad vore dbc om inte P och hans näsvishet fanns?

Prada Oregistrerad 2005-01-31 21:01
 

Tack…antar jag..??

Men näsvishet?

Konstnärlig frihet: Man vet att bi heter bi men säger liten guldvind därför att man vill.
Okunnighet: Man vet inte att bi heter bi och kallar det fluga.

Det är skillnad.

Natti natti, nu ska min näsa och jag gå och lägga oss.

P Oregistrerad 2005-01-31 22:49
 

Är man ute efter en bok med fakta och bildmaterial, så blir man besviken. Den är helt igenom ett kåseri. Det blir som mest tragiskt att "skinnskallar" nämns när Karl XII behandlas. Öppningar av historiska personligheters gravar är intressant, men tyvärr skummar denna bok bara på ytan i ämnet.

PH Oregistrerad 2008-03-23 18:56
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?