Utgiven | 2002 |
---|---|
ISBN | 9100577812 |
Sidor | 238 |
Orginaltitel | Julie and Romeo |
Översättare | Boel Unnerstad |
En modern version av William Shakespeares Romeo och Julia, förlagd i Boston med två tvistande floristsläkter som olyckshärd och med två huvudpersoner befinnande sig i övre medelåldern. Kritikerna har inte heller varit sena att bli imponerade av den humoristiska och originella tolkningen av det klassiska dramat. ”En förtjusande och alltigenom engagerande berättelse” menar Kirkus Reviews på omslagsbildens insida, medan bokens baksida lockar med romanens ömsinta humor och djupa livserfarenhet.
Men ska det verkligen räcka med det? Att ta ett klassiskt upplägg som använts säkert tusentals gånger, lägga till lite lummiga beskrivningar av olika blomsterarrangemang och en påtagligt påträngande berättare som aldrig är sen att skriva läsaren på näsan och förklara hur saker skall uppfattas. Nej, det ska det inte.
Jeanne Ray skapar faktiskt ingenting nytt. Snarare är det så att hon omvandlat en djupt tragisk grundberättelse till en lättsmält och förutsägbar historia med ett slut som bara den mest utsvultna av läsare känner sig tillfredsställd med.
Författarinnan har försökt att visa att kärlekens och passionens krafter inte ebbar ut bara för att ungdomen försvinner, men istället tycker jag hon berättar en historia där just känslorna är ovanligt konstlade och okomplicerade. Störst skuld i detta har som sagt berättarrösten, som ofta bryter in med onödiga omdömen och kommentarer om de olika karaktärerna. Karaktärsteckningen i sig känns ofta lite onyanserad och berättaren känns därför oerhört malplacerad. Ray tycks helt enkelt lida av en rädsla för att läsaren inte skall förstå, eller att läsaren själv skall börja tolka bokens skildringar. Berättarrösten förhindrar detta, men förhindrar även att läsaren känner sig särskilt engagerad av vad som händer med personerna.
I bakgrunden av Julie Rosemans och Romeo Cacciamanis konfliktfyllda försök till romans så berättas även en historia om en kärleksaffär mellan Julies dotter Sandy och Romeos son Tony, en episod där samma släktfejd satt pinnar i hjulen för paret. Denna parallell berikar onekligen berättelsen och bidrar till en förståelse för hur djupt rotad konflikten är mellan familjerna. Men när Jeanne Ray sedan inte kan avhålla sig från att knyta ihop precis alla trådar så faller allt samman. Dottern och sonen finner varandra nästan omedelbart. Romeo och Julie får varandra. Släktfejden visar sig bero på något så trivialt som ett kärleksgnabb mellan familjerna.
Omslaget till Jeanne Rays debutroman består av en bild på en massa blommor framför en blomsterbutik. Bokens titel, Julie och Romeo, är skriven i guldskrift över bilden. Bokstäverna höjer sig lite över den övriga framsidan. Som på en gammal jordglob när fingrarna passerade över Nepal. Redan där borde man ha anat vartåt det barkade.
Publicerad: 2002-05-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-06 17:56
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).