Gould är en överintelligent unge. Han är 12 år. Fyller 13, imorgon. Redan som 6-åring hade han en IQ på 106, och värre har det blivit sen dess. Han har till och med förutspåtts ett Nobelpris när han blir större, så för att sporra honom på rätt väg har hans lärare nu försökt få in honom på universitetet (även fast det nu är några år tidigare än normalt). Men Gould är mer intresserad av att leka med sina fantasikompisar – jätten Diesel och den stumme Poomerang – och referera boxningsmatcher instängd på toaletter, än av att göra vad som förväntas av honom.

Men så stöter han på kvinnan Shatzy Shell. Shell arbetar som call center-personal på ett serietidningsförlag, med den oundgängliga arbetsuppgiften att ta reda på om Mami Jane ska dö. Mami Jane är förstås en av förlagets seriefigurer, och Shell ska ta reda på vad läsarna tycker – ska hon dö eller inte? Inte för att förlaget nu bryr sig egentligen, men man kan ju alltid göra sken av det. Och av en slump råkar hon under arbetet få tala med Gould, vilket tyvärr leder till att hon får sparken på stående fot, eftersom hon pratar om alldeles för många andra saker än Mami Jane. Men det är nu inga problem; Gould erbjuder henne genast jobb som hushållerska.

Gould far, Generalen, är förstås lite tveksam till att skaffa en ny hushållerska. Men å andra sidan, resonerar han, så är det ju åtminstone lite lättare att konversera med henne över telefon (vilket är det enda sätt han har kontakt med sin son och hans hushållerska – varje fredag, kvart över sju), än med den förre (som av en händelse råkade vara Goulds stumme fantasikamrat Poomerang, som ju självfallet inte sa särskilt mycket alls). Och detta trots att Shells högsta önskan, och enda egentliga drivkraft, i livet är att skriva en western. Vilket inte riktigt imponerar på Generalen.

Men som sagt, så har Gould inte riktigt planer på att göra som omvärlden hans vill. Hellre boxningsreferat än universitetet. Så varför inte göra slag i saken?

Barricos roman är, precis som hans på svenska tidigare utgivna Nittonhundra, en lysande berättelse; smått surrealistisk, och med en fantastisk berättarglädje. Vi kastas från boxningsreferat, till western-storys, till det "verkliga" – om än tämligen bisarra – livet för Shell, Gould och alla i deras omgivning.

Med sin något udda story lyckas Baricco smida ihop en rad kortare essäer – innehållande filosofiska utläggningar (t.ex. om människors idéer och uppfattningar) blandat med samhällskritik (t.ex. ett underbart kapitel om McDonalds-kulturen) – till ett sammanhängande helt. Ett mästerverk, som varmt rekommenderas.