Recension

: Spelet
Spelet Hector Macdonald
2001
Albert Bonniers förlag
4/10

Äkta känslor?

Utgiven 2001
ISBN 9100574163
Orginaltitel The Mind Game
Översättare Ulf Gyllenhak

Om författaren

Hector Macdonald är engelsk men är född i Kenya, 1973. Han har studerat vid Eton, Oxford och i Paris. ”Spelet” är hans debutroman. Den har rönt stor framgång. Författaren menar att temat i boken passar vår konspiratoriska tid. Han är själv intresserad av neurologisk forskning.

Sök efter boken

Vi människor kan inte råda över allt som sker. Visst är det besvärligt ibland att inte ha full kontroll, men det har även fördelar. Har man inte kontroll har man heller inget ansvar. Något jag inte råder över helt är känslorna. De finns där och är grundläggande. Är jag ledsen så är jag. Det kan inte förnuftet resonera sig ur hur mycket jag än önskar det. I Spelet är det inte längre säkert vem eller vad som bestämmer över känslorna.

Ben Ashurst pluggar i Oxford. Han håller på att skriva en avhandling i spelteori och har en mycket stimulerande handledare. Handledaren, James Fieldhead, är zoolog, mästerlig i sin fullkomlighet men kontroversiell. Ben är fascinerad av honom och därmed en mycket underdådig lärjunge. När Fieldhead erbjuder Ben att delta i ett forskningsprojekt är han först tveksam. Försöket går ut på att Ben skall få en sensor fastmonterad i nacken. Denna sensor kan känna av de elektriska impulser som hjärnan skickar till känselcentrum. Vad Fieldhead vill göra är att kartlägga de impulser som framkallar olika känslor.

Boken igenom har jag varit skrämd, äcklad men ändå på något sätt intresserad. Den akademiska torrheten är tilltalande. Det arbetas efter devisen att inget kan analyseras nog. Allt är tillåtet i vetenskapens namn. Men forskningen skall göras för vetenskapens skull inte för ekonomisk vinning om Oxfords etiska regler följs. Fieldhead överträder den gränsen.

Det finns alltid bra och dåliga sidor med att nå visshet om våra kroppsliga funktioner. Det skulle vara bra för människor med psykiska handikapp och dessa gick att bota med elektriska impulser. Kanske skulle de impulser som skapar depressioner kunna lokaliseras och ändras. Men kan känslor styras kanske jag kommer att vara på ständigt dåligt humör tills jag köper den nya Pokémon-figuren eller det största McDonalds-mealet. Ju mer jag funderar på tänkbara effekter desto mer övertygad blir jag om att kunskapen skulle användas i manipuleringssyfte. Är demokrati möjlig i ett samhälle där känslor kan styras?

Spelet har väckt existentiella frågor som jag tvingat mina vänner att diskutera. Dock är inte boken i sig speciellt djuplodande. Det är en vanlig thriller. Språket är rakt och enkelt. Inga krusiduller görs och filmen lanseras nog om något år. Miljöskildringen växlar på ett kontrastfyllt sätt. Från det regniga och kalla England till en solbadande paradisstrand i Kenya. Men Spelet kommer att finnas kvar hos mig på ett sätt. Det är genom konspirationsnojan. Jag byter numer alla lösenord minst en gång i kvarten och bevakar noga människor omkring mig för att se om de avslöjar sig.

Textutdrag (Visa/göm)

Åsa Pettersson

Publicerad: 2001-05-28 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-10 08:41

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #213

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?