Recension

: Den ni söker är inte här
Den ni söker är inte här Joakim Forsberg
2001
Albert Bonniers förlag
6/10

Forsberg når ända fram i slutet

Utgiven 2001
ISBN 9100573744
Sidor 183

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Joakim Forsberg är född 1969. Han debuterade 1995 med romanen ”Fur långt är det till Hollywood?”. 2001 kom den hyllade novellsamlingen ”Den ni söker är inte här”. Han skriver också teatermusik och dramatik.

Sök efter boken

Min första kontakt med Joakim Forsberg måste nog ha varit i samband med förra årets bokrea. Kände då förvisso till hans roman Det börjar ännu tidigare, men eftersom jag tyvärr ibland har en förmåga att döma böcker efter dess omslag, var mitt fördomsfulla antagande, att boken var ytterligare en i raden kring temat ”ofta fulla ynglingar i Stockholm som helst inte vill jobba”. Jag brydde mig därför inte om boken. Så dök Forsberg upp i televisionens Röda rummet, och en roman fanns hos bokhandlarnas reabord.

Jag vill minnas Det börjar ännu tidigare som en positiv och förtroendeingivande upplevelse, och då blir det förstås intressant när nu författaren kommer med en ny bok.

Forsbergs nya bok Den ni söker är inte här är en novellsamling, bestående av åtta berättelser, vilka enligt förlagets text på omslagsfliken skall omgärdas av en del kuslig mystik: ”Vilka är det egentligen, personerna i dessa noveller där dialoger, tankar och fantasier verkar så otäckt exakt avlyssnade?[...] Någonstans anas ett ogripbart hot”.

Går det då att ana något ”ogripbart hot” i novellerna? Låt mig börja med att konstatera att Forsberg är en lysande prosaist. Språket är varierande – ibland klanderfri klartext, som när det behövs kan flyta ut i associativa sammanhang, ibland dialoger, där man kan misstänka att inte ens dialogens aktörer begriper vad som flyter fram mellan deras läppar. Dialogerna tycks också vara mycket känsligt avlyssnade, ja, man kan nästan känna sig kusligt närvarande. Jag misstänker att Forsberg vill att hans berättelser skall omhöljas av mystik, och även efterlämna en del funderingar, då han ofta placerar sina gestalter i situationer där deras sociala miljöer ofta gränsar till kris, och där han implicerar frågor om identitet och livsåskådning.

Problemet är dock att kusligheten och funderingarna ibland uteblir, då Forsberg tenderar att avslöja för mycket, och ge något för tydliga vinkar om svaret på de frågor som ställs. Till exempel i bokens inledande novell ”Love is noll”, där ett par står och väntar på några vänner för att genomföra en tennismatch. Man anar en konflikt inom paret, en obehaglig sanning rullas fram, men som läsare förblir jag tämligen oberörd, och kopplingen mellan tennismatchen och parrelationen är ganska tydlig.

Dock växer boken, novell för novell. I ”Paket” bygger författaren skickligt upp en parallellhandling, där ett syskonpar agerar på skilda håll: en impulsiv och oregerlig syster, samt en kuvad och tillbakadragen son, där man anar en del trassliga familjeförhållanden. Bra berättelse, men den höjer dock inte Forsberg över mängden.

I mitt tycke når boken sitt klimax med de två avslutande berättelserna. I dessa tycks Forsberg våga lossa mer på gränserna, och släpper möjligen en del på kravet ”klanderfri kvalitetsprosa”. Resultatet är smått lysande, där det känns som att kastas in mitt i en roman, där läsaren missat de inledande kapitlen om hurdana bokens huvudpersoner är. Istället får man möta mer obestämbara människor, som placerats in i ganska speciella situationer. Om Forsberg i de tidigare novellerna ”avlyssnat personers dialoger”, så känns det som om han nu går ett steg till och kommer närmare dessa personers tankar och funderingar. Detta bygger upp en ganska speciell stämning, där läsaren blir ganska djup inbegripen i personernas tankar, samtidigt som förförståelsen om dessa personer är förhållandevis liten. Den första av de två, ”Mother Nature’s Son”, inleds med följande lovvärda ord:

Det hade regnat i flera veckor. Regntunnorna svämmade över. Gräsmattorna var fulla av grodor. På eftermiddagen hittade jag en man bakom det gamla hönshuset. Vi hade längtat efter en man, både mamma och jag.

En lysande berättelse, fylld av både värme och obehag, där såväl ”mannen” som ”mamma och jag” förblir mystiska och värda att fundera över.

I den sista berättelsen, ”Svalget”, ger sig två män iväg på en utflykt för att utforska ett gammalt gruvhål. De båda männen tycks ha en ganska speciell relation, som under denna utflykt ställs på sin spets, och när så männen kommer ifrån varandra och så småningom går vilse, kan man förstås fundera på om det endast är skogen de är vilse i… Det tycks vara som om Forsberg med de avslutande två tre novellerna når ändå fram dit han tänkt sig med de förgående berättelserna. Om Forsbergs nästkommande bok börjar i samma stil som denna slutar, vill i alla fall inte jag vänta för länge…

Fredrik Eliasson

Publicerad: 2001-03-15 00:00 / Uppdaterad: 2011-12-04 10:09

Kategori: Recension | Recension: #139

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?