Mitt första möte med torsken måste har varit någon gång under 1980-talets första år: på semester i Nordnorge på en fiskebåt någonstans bland Lofotsfjordarna. Hänförd stod jag lutad över relingen bredvid den tämligen luttrade fiskaren Leif, och skådade hur torsk efter torsk, fastkrokade på långreven i en till synes aldrig sinande rad, fick se sig snuvade på sin ganska okända tillvaro på havets botten. Min barndom då, besparade mig från att behöva fundera över torskens betydelse för dessa nordatlantiska regioner, samt hur det kunde finnas så, i mina ögon, obegripligt mycket torsk. Dock är det nog inte troligt att ens den luttrade fiskaren Leif grubblade alltför mycket över det nordnorska torskbeståndet, då den allmänna uppfattningen så sent som i början av 1980-talet, var att beståndet av antlanttorsk var outtömligt. Något år senare var den så gott som slut…

När något som alltid har funnits, helt plötsligt inte finns längre, blir det förstås tydligt att se vilken betydelse denna existens har haft för samhället. Detta har Mark Kurlansky tagit fasta på i sin biografi om torsken, då han ser stora utvecklingsskeenden i historien genom torskens öga. Efter att ha läst denna bok förstår jag betydlig mer än tidigare vilken maktfaktor torsken varit.

Den fisk vi vanligen förknippar med namnet torsk huserar i de norra delarna av Atlanten. En följd av detta blir förstås att de länder vars torskrelaterade historia, problem, maträtter, krig, etc, som belyses i denna bok, har en gränslinje ut mot Nordatlanten. Efter denna geografiska avgränsning, är boken indelad i tre delar. I grova drag kan dessa delar sägas vara indelade enligt kronologisk historieindelning.

I den första delen, ”En fisks berättelse” får läsaren en djupare insikt i hur de stora torskfiskefarvattnen kom att lokaliseras; den stora kapplöpningen om det mystiska ”Torskland”, där baskerna låg i täten, som knappt 1000 år senare ledde till överfiskning, en i det närmaste utrotad fiskart, samt ekologisk katastrof. Läsaren ges även insikt i hur torsken har brukats genom tiderna – från torkning till frysning, samt vilka gastronomiska och ekonomiska konsekvenserna detta nu haft för världens torskregioner.

Den andra delen, ”Gränser”, kan framförallt ses ur en historisk synvinkel i formandet av nationella stater. I takt med att länder från och med 1600-talet blev alltmer varse om sina nationella gränsers betydelse, kom också tillgängligheten av fiskevatten att bli en het fråga i den internationella politiken. Torsken har varit upphov till flera krig, varav åtminstone tre utspelat sig under 1900-talet, och det senaste så sent som på 1980-talet. ”Gränser” anspelar dock inte enbart på nationella fiskevattensområden. Långt senare än då torskstaterna ansåg sig behöva fiskevattensgränser, kom man till insikt om att det också finns en gräns för hur mycket torsk det går att ta upp från Nordatlantens botten.

Den tredje delen av biografin, ”De sista jägarna”, är i sanning en ganska sorglig berättelse. Här belyses maktspelet mellan de olika intressegrupperingarna i torskens kristid – 1980- och 1990-talet. Om nu torsken inte längre kokar i så många grytor i hemmen, så kokar den alltjämt för fullt i den politiska grytan. Miljörörelsen vill stoppa allt torskfiske på oviss framtid; stater har förbjudit torskfiske men vill starta upp igen för att få sin del av den internationella kakan; fiskare har tvingats sluta sin verksamhet med anledning av förbud eller ekonomisk olönsamhet. Kurlansky ser heller ingen sann lösning på problemet – i stora delar av Nordatlanten har människan under 1000 år tillslut lyckats med de som länge ansågs omöjligt, att utrota atlanttorsken.

Nåväl, i detta bittra slut kan läsaren möjligen upplyftas av en fyrtiosidig epilog, vilken är en odyssé i tid och rum bland mer eller mindre delikata torskrecept. Det ju trots allt torsken som smaksensation som är upphovet till all den lycka och olycka som Kurlansky redogjort för. I denna receptsamling erbjuds allt från historiska kejsarmiddagar till halstrade torsksimblåsor.

Denna smått fantastiska biografi bjuder på inspirerande och tänkvärd läsning, och trots sitt faktaspäckade innehåll är den en mycket behaglig upplevelse i sitt prosaistiska språk. Att Kurlansky är amerikan märks väl, då stora delar av handling kretsar kring torskfisket vid den nordamerikanska kusten. Som svensk finns det nog knappast anledning att vara besviken över att den svenska östersjötorsken är helt utelämnad, då den ju utgör en marginell del av det totala torskbeståndet. Stormakten Norge är dock märkligt utelämnad ur denna biografi, sånär som på något enstaka stycke. Hur som helst ser jag Kurlansky som en lysande förebild i den ovanliga genren reportage/kulturhistoria/kokbok!