Inom den svenska 1900-talslitteraturen märks fram för allt två trender, en inom prosa och en inom poesi. Till den poetiska trenden hör poeter som Dan Andersson och Nils Ferlin. Deras poesi kan generaliseras som sångvänlig och deras dikter har som bekant tonsatts, även av dem själva. Det kan vara relevant att i detta sammanhang nämna våra stora trubadurer Taube och Wreeswijk. Till den andra trenden hör prosaförfattare som Moberg, Harry och Moa Martinson och Ivar Lo-Johansson. Med rätta brukar dessa författare tillskrivas ett socialt patos, som sträckte sig utanför deras litteratur. De kom från enkla förhållanden och skrev om enkla förhållanden på ett sätt som kunde förstås av människor från enkla förhållanden. De var en viktig del av klasskampen och, framförallt Moa Martinson, i kvinnornas strävan efter jämställdhet. Majgull Axelsson skriver inte bara i denna tradition, hon skriver också om den.

Majgull Axelssons tredje fiktionsroman Slumpvandring är en brett upplagd berättelse som spänner över hundra år och fem generationer i en släkt. Som geografisk knutpunkt fungerar en liten bruksort i Roslagen, dit Augusta kommer i början av 1900-talet, ensam med sin nyfödda dotter, för att tjäna som piga. Vi får följa henne i hennes kamp för självständighet, som går via frikyrkor och socialdemokratisk klasskamp. Hon finner sitt livs kärlek i en halvalkoholiserad man, som av byborna betraktas som byfåne. Han arbetar i gruvan, Augusta uppfostrar deras barn och engagerar sig politiskt. De skaffar ett alldeles eget hem, en frihet.

På femtiotalet blir Augustas sextonåriga barnbarn Alice gravid av misstag. För att undvika att familjen blir utskämd, skickas Alice till sin farmor för att föda och adoptera bort barnet. Alice far har gjort en klassresa och skäms för sin enkla bakgrund. Augustas klasskamp, som möjliggjort hans framgångar, har förbytts i klasskramp. Alice, som var en prydlig medelklassflicka, blir i sina föräldrars ögon en sköka. Bittert får hon erfara att en ung kvinna inte begår ett misstag ostraffad. Tiden hos Augusta blir trots allt en tröst för Alice. Hon hjälper sin farmor med hushållet och på kvällarna får Alice kamma Augustas underbara hår (som Alice haft turen att ärva), medans Augusta berättar sagan om sig själv och ett ungt sekel.

1996 är Augustas barnbarns barnbarn Angelica sexton år. Angelicas mamma bor med en före detta narkoman, som bestämt sig för att skaffa sig ett liv. Hans dröm är en ”normal” familj, där han bestämmer. Angelica hatar honom. På kvällarna delar hon ut reklam för att kunna köpa en liten lägenhet när hon fyller arton. I sin desperata längtan efter närhet ligger hon med alldeleds för många killar. Det enda som får henne lugn är att kamma sitt underbara hår, som är det enda på sin kropp hon är nöjd med. Hon har delvis växt upp med sin mormor Siri, vars mor var Augustas första barn, i Augustas hus, som senare blir Angelicas gömställe i flykten från sin familj och livets jävligheter.

Slumpvandring är en imponerande historia om det tjugonde århundradet. Trots alla ansträngningar av personer som Augusta är samhället lika orättvist. Orättvisan är bara mer komplex och svåråtkomlig. I samma familj finns nyrika och nyfattiga, klasskamp har förvandlats till klasskramp. Men det är inte bara ämnet som engagerar i Slumpvandring; Majgull Axelssons prosa, hennes stil, är tilltalande, för att inte säga personlig. Berättarrösten utmärks av ett pendlande mellan saga och existensialistisk desillusion.

Majgull Axelsson tilldelades, vid bokmässan i Örebro, priset för årets författare. Varför? Därför att hon förtjänade det.