I västra Stockholm ligger en unik förort, där ungefär femhundra funkiskuber i olika nyanser av vitt och beige ligger smakfullt utplacerade längs vägar som följer den kuperade terrängen. De byggdes under några år på 1930-talet och var ett resultat av såväl social som geografisk samhällsplanering där modernismens och funktionalismens tankar fick en speciell tolkning. Det […][...]

På ett café i Tokyo sitter sextonåriga Nao och skriver dagbok med lila gelébläck men det är ingen vanlig dagbokstext utan riktad till en framtida läsare, en utvald okänd, ett du att möta i orden. Boken är en fransk volym av Prousts På spaning efter den tid som flytt där inlagan skurits ut och ersatts […][...]

I en månads tid har jag släpat med mig Göran Gademans Operahistoria, en tegelsten på 750 sidor som väger nätta 1,7 kilo. Den är den första svenska boken i sitt slag på femtio år (den förra var Folke H Törnbloms Operans historia som gavs ut 1965) och under den tiden har det såväl tillkommit ett […][...]

Vladimir Nabokov är ju framförallt känd för romanen Lolita, som väldigt många har åsikter om utan att ha läst den. När nu Modernista ger ut den i en ny svensk översättning passar man också på att ge ut Nabokovs fjärde roman, Ögat, som inte översatts till svenska tidigare. Den skrevs 1930 på ryska men gavs […][...]

Det är omslagsbilden som fångar mig. Den stelt porträtterade unga kvinnan, beskuren i ögonhöjd, vars kjol fylls av en bild av ett torg, en bjärt grön papegoja och den snirkliga texten som säger svunna tider, fantasi, mystik och eskapism. Kanhända skulle jag ha nöjt mig med det och inte tagit till mig marknadsförarens ord om […][...]

När jag var barn tyckte jag att det var jätteroligt att åka till IKEA, det runda huset där det fanns hur mycket möbler som helst. När jag flyttade hemifrån var mina första inköp två Billybokhyllor från nämnda varuhus och sedan dess har besöken blivit oräkneliga. Nu är Billybokhyllorna nitton till antalet men nog återvänder jag […][...]

Som så ofta när det skrivs om Novellix är det två saker som är svåra att förbigå, just för att de är så bra. Först är det konceptet – att ge ut enskilda noveller i bokform, små böcker, lätta att ta med och en lagom litteraturmängd för dem som inte är så snabbläsande, eller som […][...]

Bullerbyn. Drömmen om det Sverige som en gång fanns, ett nostalgins centrum i svenska hjärtan, svenska själar. Nanna Johansson gjorde en så bra satir på det för ett par år sedan, hur gräset var grönare och stugorna rödare förr, och så är det i Bullerbyn. Somrarna är somrigare och jularna juligare. Utsnitten ur livet på […][...]

En kvinna reser till Bogotá med sin nu vuxna son för att träffa kvinnan som födde honom, hon som är hans biologiska mor. Han är förväntansfull, hon är rädd. Han ser det som att han kommer att vinna något, hon ser bara en möjlig förlust. Samtidigt finns där en lättnad – kvinnan hon fantiserat om […][...]

”Det är synd om människorna” skrev August Strindberg och det är det jag läser i sommarens kvartett från Novellix, nummer 62-65. Det är så mycket tristess och leda, så mycket ensamhet och väntan. Och bryts det stillastående av något så inte är det något bra. I Hans Gunnarssons Enkelrum befinner sig en man på resa […][...]