För ett tag sedan diskuterades särskild begåvning, ofta i relation till neuropsykiatriska funktionshinder, flitigt i svensk media. Det var kort och intensivt och jag vet inte riktigt om det ledde någonstans men ganska snart efteråt gavs Linda Kreger Silvermans Särskilt begåvade barn ut. Särskild begåvning här är det som också kan benämnas hög generell intelligens […][...]

Första gången jag hörde talas om Elena Ferrante var förra sommaren. Jag satt in the middle of nowhere och läste en recension av en tidskrift där det ingick en lång artikel om denna berömda och samtidigt totalt okända författare, eftersom namnet är en pseudonym och spekulationerna kring vem som döljer sig där bakom är omfattande. […][...]

Jag försöker läsa en ”varm och underhållande” roman men det vill sig bara inte; jag vill ha något annat, något mer substantiellt men ändå inte alltför avancerat och övergår till Kristoffer Leandoers De försvunna böckernas bibliotek. Snart skrockar jag belåtet (nej, jag skrockar inte men jag gillar att skriva det, och vi skulle kunna föreställa […][...]

När Jenny Lantz rensar i sin omfattande garderob börjar hon tänka på motsvarande rensningar hos sin mor och mormor och slås av hur synen på kläder – och mode – förändrats över tiden. Från mormoderns syn på att plagg kommer att komma tillbaka, över moderns tydliga dom att det och det är helt ute, över […][...]

För tio år sedan läste jag Maria Ernestams debutroman Caipririnha med döden och blev betagen – en författande tvillingsjäl, som delade min mörka humor och förmedlade den med ett säreget skimrande språk. Hennes andra roman, Busters öron, är egentligen en ännu bättre roman som drabbade mig rejält, även om den inte fann samma resonans i […][...]

Tio-tjugo sidor in i Joel Bladhs Bygg en förmögenhet – Fixa familjens ekonomi ångrar jag att jag åtagit mig att recensera den; jag vill inte ens läsa ut den. Jag blir galen av det klämkäcka ”alla kan bli rika” (modifierat till ”alla som har en inkomst kan bli rika”), liksom av den humoristiska beskrivningen av […][...]

Den nyligen pensionerade kriminalkommissarien Auguste Jovert får en dag ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter och kort därefter står hans japanske granne Tadashi Omura, oväntat utanför hans dörr. Halvt mot Joverts vilja börjar de samtala, och deras historier vecklar ut sig vartefter tiden lider. Början av vänskapen, eller samtalsrelationen, inleds […][...]

Ibland är det bra att det finns människor i ens omgivning som känner ens litterära smak så väl att de får en att läsa om den korta texten i Svensk Bokhandel ännu en gång och fatta beslutet: det här är nog faktiskt någonting för mig, trots att det är något med beskrivningen som inte känns […][...]

Under många år läste jag extremt mycket deckare och thrillers men sedan infann sig en viss mättnad. Nu läser jag i princip bara sådant som jag får rekommenderat från mina mest betrodda källor och Elizabeth Hands Generation loss är ett sådant exempel. Faktum är att mina förväntningar när jag ursprungligen läste den både kom på […][...]

Rumänsk litteratur är ett för mig okänt område men när jag läste om Gabriela Adameşteanus Förlorad morgon och hur den liknades vid Ulysses blev jag nyfiken. Det är 2244, en imprint hos Wahlström & Widstrand med fokus på litteratur från området kring Svarta havet, som nu ger ut denna tegelsten från 1984 på svenska. Vica […][...]