Recension

: Särskilt begåvade barn
Särskilt begåvade barn Linda Kreger Silverman
2016
Natur & Kultur
6/10

Speciell på gott och ont

Utgiven 2016
ISBN 9789127145993
Sidor 341
Orginaltitel Giftedness 101
Översättare Gun Zetterström
Först utgiven 2013

Om författaren

Linda Kreger Silverman är psykolog och fil.dr i pedagogisk psykologi och specialpedagogik. Hon är en av världens främsta forskare och auktoriteter inom området och har ägnat hela sin karriär och forskargärning åt särskild begåvning.

Sök efter boken

För ett tag sedan diskuterades särskild begåvning, ofta i relation till neuropsykiatriska funktionshinder, flitigt i svensk media. Det var kort och intensivt och jag vet inte riktigt om det ledde någonstans men ganska snart efteråt gavs Linda Kreger Silvermans Särskilt begåvade barn ut.

Särskild begåvning här är det som också kan benämnas hög generell intelligens och det är på sätt och vis något mycket knepigt – i många sammanhang vill man helst inte kännas vid att det skulle finns de som är mer intelligenta än andra och om man nu känns vid det gäller det ofta att devalvera värdet på denna egenskap. Hög intelligens är något hotfullt, eftersom något av det värsta som finns för många är att känna sig mindre intelligent, det går mer på djupet än att vara underlägsen på andra områden.

Särskilt begåvade barn handlar dels om vad särskild begåvning är och hur forskningen kring den sett ut, dels om hur de särskilt begåvade barnen ofta fungerar och dels om hur man bedömer särskild begåvning. Linda Kreger Silverman utgår ifrån sin egen forskning och sin erfarenhet från ett center som enbart ägnar sig åt att göra bedömningar av särskilt begåvade barn och hennes fokus ligger ofta på de barn som inte bara är högt begåvade utan gärna tillhör det absolut översta skiktet, en grupp som här benämns mycket extremt högbegåvad. Särskilt väsentlig är distinktionen mellan begåvningen som sådan och prestationerna som kan följa av den och hur man sett och ser på detta.

Hon vill göra upp med de fördomar som ofta drabbar dessa barn och deras föräldrar och ibland leder engagemanget till en viss luddighet och t.o.m. motsägelser vad gäller hurdana dessa barn är och vad de behöver – det finns listor över kännetecken, som att särskilt begåvade lär sig att tala och läsa ovanligt tidigt, samtidigt som det poängteras att det är vanligt att de utvecklas olika snabbt på olika områden, så kallad asynkron utveckling.

I många länder har man länge fokuserat på att i utbildningssammanhang stötta och hjälpa dem som har svårt för att lära och resonerat som så att de som har det lätt i skolan klarar sig ändå, trots att mycket tytt på att det faktiskt inte är så enkelt. Först 2010 fick vi i Sverige en skollag som särskilt stipulerar rätt till stöd och stimulans även för dem som med lätthet når de uppsatta målen. För intelligensen i sig tycks vara medfödd men den behöver hjälp på traven för att komma till sin rätt. De särskilt begåvade behöver utmaningar i stället för upprepat tragglande och de kan behöva lära sig studieteknik för att klara sig senare, eftersom det i början går så lätt för dem. Den höga intelligensen kan dessutom kamouflera såväl inlärningssvårigheter som hörselskador eller andra funktionshinder.

Som extra ciceroner finns de svenska fackgranskarna Maria Westling Allodi och Johanna Stålnacke, som förklarar skillnader mellan amerikanska och svenska förhållanden vad gäller ansvarsområden för specialpedagoger och psykologer samt hänvisar till ytterligare studier utöver de som nämns i texten. Faktum är, att deras invändningar gör det lättare för mig att ta till mig texten, eftersom den ibland blir lite för inriktad på U.S.A. i allmänhet och de som sökt sig till Gifted Development Center i Colorado i synnerhet.

I mångt och mycket är det intressant läsning och jag blir väldigt fascinerad av hur ett barn tycks kunna ägna sig åt olika matematiska problem parallellt men ofta stannar det vid att det kan det, inte något mer om hur. Konstaterandet blir att de extremt högt begåvades hjärnor fungerar väsensskilt från mer genomsnittligt begåvades men jag önskar mig en fördjupning i detta.

Hela tiden finns det en sorts spänning i texten mellan att hålla sig till att den höga begåvningen är ett intressant fenomen att utforska men att inte värdera den som egenskap och det som ändå är fallet – här är det de begåvade som är bäst, men inte utan komplikationer. De som beskrivs känner sig ensamma, utanför och missförstådda och blommar upp först när de får möta andra som befinner sig på deras nivå, vilket är orsaken till att Linda Kreger Silverman förordar specialklasser för högbegåvade samt möjligheten att hoppa över klasser för att befinna sig med dem som är av samma mentala ålder. Ofta brukar man hävda att det kan leda till sociala svårigheter att gå i samma klass som äldre barn men här är slutsatsen att det är tvärtom, att det leder till sociala svårigheter att gå i samma klass som de som befinner sig långt efter en.

Boken sägs rikta sig till föräldrar, psykologer, lärare och övrig skolpersonal men man behöver nog vara psykolog eller mycket insatt för att få fullt utbyte av avsnitten om hur olika intelligens- och begåvningstester fungerar och har förändrats, eftersom det är relativt summariskt beskrivet samtidigt som det blir ett väldigt hänvisande mellan olika tester. Och är man det minsta intresserad av sådant, vilket man ju är om man läser den här boken, börjar man naturligtvis fundera över vilka resultat man själv skulle få.

Saga Nordwall

Publicerad: 2016-08-21 00:00 / Uppdaterad: 2016-08-21 08:11

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6659

2 kommentarer

Du skriver: ”Ofta brukar man hävda att det kan leda till sociala svårigheter att gå i samma klass som äldre barn men här är slutsatsen att det är tvärtom, att det leder till sociala svårigheter att gå i samma klass som de som befinner sig långt efter en.” Silvermans påstående stämmer bra med vad forskning visar: Det är större risk att hålla tillbaks ett särskilt begåvat barn än att flytta upp ett särskilt begåvat barn. Däremot ska man inte flytta upp barn bara för att de t.ex skriver fint för att de övat massor. Särskilt begåvade elever är ofta inte alls som lärare tror att de är utan egenskaper som nyfikenhet och ifrågasättande är mer vanligt än att de t.ex. ”gör som läraren säger” och är ”duktiga” eller skriver fint. Lärare och övrig skolpersonal, psykologer och skolhälsa behöver ha kunskap i hur man identifierar särskilt begåvade elever så att inte bara de som har föräldrar som uppmärksammar detta, får de anpassningar som de behöver. Det är inte svårt att differentiera och gruppera i klassrummet, att låta en elev gå framåt i sin takt och samarbeta med de som hen har ett utbyte av MEN det kräver att läraren vågar ta till sig av nya tankar. Det som fungerat för alla andra barn under alla dessa år, kanske inte alls fungerar för just detta barn. Alla barn har rätt till en meningsfull vardag i skolan där de lär sig och utvecklas. Varför ska de annars gå i skolan?

Angelika Oregistrerad 2016-08-30 20:20
 

Jag var nog lite otydlig i min formulering – åsikten att det kan vara problematiskt på det sociala området med acceleration menar Silverman är oerhört vanlig och det jag beskriver som ”slutsatsen här” är ju slutsatsen Silverman dragit av egen och andras forskning. Och jag håller verkligen med dig om att det behövs ökad kunskap för att även de särskilt begåvade barnen, särskilt de som inte har stöd hemifrån, ska få en givande och meningsfull skoltid.

Saga Nordwall Redaktionen 2016-08-31 06:27
 

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?