Ambervilles huvudperson är Eric Björn. Han bor i Mollisan Town, en storstad som vilken annan som helst, men med en avgörande skillnad – den befolkas av mjukdjur. Mjukdjur som älskar, hatar, arbetar, äter, shoppar, super och gör allt annat som vi människor också håller på med. Bara det att de inte är människor, utan de […][...]

I boken Att skriva för film hävdar författarna Kjell Sundstedt och Alexandra Kumlin att det finns ett 30-tal konflikter som utgör grunden för alla intriger, det vill säga alla berättelser som någonsin skrivits, vare sig de presenteras på film eller i litteratur. Alla nyskrivna berättelser är bara variationer av dessa grundkonflikter. Hur intressant och spännande […][...]

Carina Kågström tog det djärva beslutet att flytta från Göteborg till Härnösand. Från en storstad i Västergötland till en småstad i Norrland. Kontrasterna mellan dessa två platser är stora, och sina betraktelser och funderingar uttryckte Kågström i en mängd teckningar som ligger till grund för boken Nu vänder det. Det handlar, som så ofta, om […][...]

Varje år sedan 1992 har Berglin gett ut en samlingsvolym med det föregående årets samlade serier. I oktober 2004 recenserade Johan Wirdelöv det årets upplaga, Berglingska tider, och nu är det min tur att bita tag i årets skörd som återfinns i Berglins tolva. När jag läser Johans recension upptäcker jag att det lika gärna […][...]

Det är skitsvårt att skriva om tonåren. Felen som man som författare kan göra är många. Börjar man till exempel att skriva för sent i livet är man ofta alldeles för distanserad från händelserna i fråga för att kunna få till en autentisk beskrivning. Börjar man å andra sidan skriva för tidigt, det vill säga […][...]

Tänk dig en perfekt dag, då allting går bra – solen skiner och man kommer i tid till bussen, man köper på måfå en trisslott och vinner 100 kronor, man rör sig in i staden och alla rödljus blir gröna så fort man närmar sig, man träffar en gammal vän som man med sin vinst […][...]

Ofta när Indien ska skildras, i synnerlighet i populärkulturen, målas antingen schablonbild A (hektiskt storstad, överfylld med intryck, gammalt och nytt, folk som leder kossor på samma gator där nybyggda högteknologiska institut tornar upp sig, smältdegel etc) eller schablonbild B (tillvaron på landet, de starka familjebanden och de excentriska personer som delar dem, de gamla […][...]

Året är 1975 och i Lissabon samlas en skara personer, som alla har någonting gemensamt. De har alla på något sätt påverkat Portugals historia, vissa genom sina upptäckter, vissa genom det de har berättat för folk i utlandet om Portugal. Bland dem återfinns t.ex. Francisco Xavier och Pedro Alvaro, upptäckare av Brasilien respektive missionär i […][...]

Är de lata och engagerade? Känner de sig utestängda, ovälkomna? Något ordentligt svar ges aldrig, och något egentligt svar finns antagligen inte, men sedan början av 1990-talet har olika medier skapat rubriker med sina rapporteringar om de politiskt oengagerade ungdomarna, de blivande soffpotatisarna som, trots att de har möjlighet till det, väljer att inte till […][...]

Egentligen är det väl omöjligt att skriva en recension av Berlin – stad av sten utan att jämföra den, som otaliga andra har gjort, med Art Spiegelmans kritikerrosade skildring av nazitiden i Polen, Maus, där judarna är möss och nazisterna katter. De grafiska romanerna skildrar båda ett händelseförlopp, och t.o.m. baksidestexten till Berlin – stad […][...]