Året är 1954 och elvaårige Michael går ombord på oceanångaren Oronsay, för en resa som ska ta honom från Colombo (dåvarande Ceylon; idag Sri Lanka) till Tilbury. I England ska mamma möta honom och han oroar sig för om hon ska känna igen honom efter de fyra – fem år som de bott separerade. Tre […][...]

Noveller var för mig länge förknippade med Tidningen Vi. Jag läste den under mina gymnasieår efter att ha kommit hem från skolan. När jag åt mellanmålet innan läxläsningen ögnade jag igenom artiklar, bildreportage och läste som avslutning en novell. Jag har alltsedan dess gillat välskrivna noveller. Mina erfarenheter har visat att noveller kan bjuda in […][...]

Jag är uppslukad på ett sätt som jag minns från tonåren. Fast nu misstar jag mig. Jag var ju lika uppslukad för några år sedan när jag avslutat Elena Ferrantes kvartett. Järnspikar, vad den känslan är härlig! Den här gången beror det på att jag läst ut del två i Philip Pullmans senaste trilogi med […][...]

Om du besöker en cirkus kan du vara säker på att få uppleva variationsrik underhållning. Du möter luftakrobater, jonglörer, hästar, eldslukare och clowner. Var beredd på att känna en stark oro i maggropen när trummorna varslar om luftakrobatens farliga nummer. Den avancerade luftvolten högt ovan marken är riskfylld – även om du ser säkerhetslinor och […][...]

I många städer finns pampiga hus som ger plats för månghövdade symfoniorkestrar som framför klassisk musik. Majoriteten av besökarna som sätter sig i stolarna för att lyssna är vithåriga. Denna betraktelse har jag gjort många gånger när jag själv besökt konserthus för att njuta av en musikupplevelse. Ibland undrar jag om klassisk musik kommer att […][...]

Tillhörigheten till familjen – hur stor plats vill man ge den i det egna personliga livet? Det är en av frågorna som väcks i mig när jag läser romanen Hummerns sköld av Caroline Albertine Minor. Av familjen Gabel återstår tre syskon, som nu är vuxna. Föräldrarna är döda sedan många år. Pappan valde att resa […][...]

Jag föredrar för det mesta berättelser i någorlunda realistisk utformning och jag erkänner att jag var skeptisk till att läsa romanen Klara och solen av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro, vars berättare är en robot. Snabbt insåg jag att valet av huvudperson varit perfekt för Ishiguro. Med Klara har han kunnat utveckla den stil han är så […][...]

När jag gick på gymnasiet anordnades demonstrationer mot globaliseringen. Jag deltog bara i en av dem och blev mest besviken. Jag kunde inte förstå vad det var vi kritiserade, allt var så abstrakt och allmänt hållet. Ärligt talat tyckte jag snarare om globaliseringen, för jag förknippade den med bra musik och utlandsresor. Dessa ord formulerar […][...]

Det finns makthavare i vår värld. Det finns presidenter, kungar och drottningar. Vid sidan av dessa finns regeringar och parlament med representanter som valts av medborgarna. I drottningriket är det lite si och så med möjligheter för medborgarna att utöva rösträtten. Visserligen är det här fråga om en fantasivärld där roshajar kan bita av pärlfiskarnas […][...]

Jag minns en recension som var knepig att skriva. När jag ville hitta kärnan i min läsning fastnade jag i ett sökande efter fel som låg utanför själva innehållet i boken. Men någonstans kanske det var nyttigt att trampa i dessa hål som i stället för att ge mig svar gav upphov till nya frågor. […][...]