Accdordern i bokens titel är en stor röd fågel (ungefär fyra fot mellan vingspetsarna) och ett nytt bidrag till kryptozoologin (det vill säga ett sagodjur snarare än en verklig fågel). Boken inleds med en relativt vetenskaplig text om dessa eventuella fåglar. en accdorderflock kan förmodligen bestå av tiotusentals individer, men uppgifterna är osäkra och rapporterna […][...]

Först lite synnerligen kortfattad basinformation: Symbolismen var en litterär och konstnärlig inriktning under slutet av artonhundratalet, ursprungligen och huvudsakligen i Frankrike. En slags motreaktion mot naturalismen. Att skildra det inre livet och drömmarna och tingens själ genom en friare poesi var något av det de eftersträvade. ”Berusa er!” av Baudelaire är ett relativt välkänt exempel […][...]

Faserland är Christian Krachts debutroman och kom på originalspråk (tyska) redan 1995. Jag tror att jag skulle ha tyckt bättre om den om jag hade läst den då, när den gavs ut och inte nu, nästan tjugo år senare. Jag var mer nihilistiskt lagd för tjugo år sedan, nu blir jag lite trött och nedstämd […][...]

Vid den här tiden för ungefär 30 år sedan satt jag troligtvis i mitt pojkrum och spelade motorcykelspel på min  Julklappsdator, en Commodore 64. Det hade tagit mycket tjat för att min mamma skulle ge med sig och faktiskt köpa mig denna oerhört dyra (och ganska onödiga) manick, men jag tror inte att jag någonsin […][...]

Jag tyckte i många år att slipsar var det dummaste man kunde ha i sin garderob. Definitivt inget en gammal punkare som jag skulle befatta sig med (trots att Johnny Rotten i Sex Pistols faktiskt ofta hade slips). Av nån anledning råkade jag sedan få ett arbete som bland annat innebar att jag en dag […][...]

Maskinblod 3 innehåller precis som sin föregångare 17 noveller i genren science fiction. En del är nyskrivet, en del publicerat tidigare och en är en riktig gammal klassiker. 3:an känns mer homogen och mindre spretig än Maskinblod 2 gjorde. Det de flesta novellerna har gemensamt den här gången är att de är antingen rena dystopier […][...]

Helene Von Druskowitz (1856-1918) var tjugotvå år när hon som den andra kvinnan i Europa blev filosofie doktor (med en avhandling om Lord Byrons Don Juan). De sista tjugosju åren av sitt liv tillbringade hon på ett sinnessjukhus i Österrike. Där skrev hon bland annat sin Pessimistiska kardinalsatser (som har kallats 1905 års SCUM-manifest). Jag […][...]

Jag har en viss fäbless för knepiga ordböcker och Appendix av Pontus Lindh är inget undantag. Snarare är den en liten pärla i genren. Bakom boken skymtar ett lekfullt missnöje med Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) och framförallt att de låter gamla ord falla ur sina sidor trots att dessa ord kan vara mycket viktiga eller […][...]

Mördarens apa är en fristående fortsättning på den Augustprisvinnande Legenden om Sally Jones. Även i denna bok är huvudpersonen den mycket begåvade, mångsysslande (och otursförföljda) gorillan Sally Jones, och detta är hennes egenhändigt skrivmaskinsknackade berättelse. Sally Jones kan inte tala men har tack och lov inga problem med att skriva ned sin historia. Handlingen utspelar […][...]

I inledningen av Oceanen vid vägens slut tar bokens (namnlöse) huvudperson en biltur som paus från en familjebegravning. Han kör omkring  i området där han växte upp och tittar till tomten där han bodde i barndomen. Huset är numera rivet och tomten uppdelad i ett småhusområde. Han är i fyrtioårsåldern, ingenting är med andra ord särskilt […][...]