I en låda med all möjlig bråte förvarar jag en gammal sjuksköterskebrosch, som varit min mammas. Hon utbildade sig till sjuksyster på Sahlgrenska runt 1940. På den tiden bodde man fortfarande på elevhem, bar blåvit uniform med stärkkrage samt en liten hätta på håret som kronan på verket. Den strikta hierarkin yrkesgrupperna emellan var ingenting […][...]

Elin Wägner kom med en fläkt av den stora världen till lilla Berg utanför Växjö. 1925 lät hon uppföra sitt drömhus Lilla Björka (ritat av Carl Bergsten, pennan bakom Liljevalchs konsthall och Göteborgs Stadsteater), som så småningom blev hennes fasta punkt i livet. Elin hade emellertid inte helt lätt för att passa in på bondlandet. […][...]

Det är besynnerligt att Katie Fforde, som är en etablerad feelgoodförfattare hemma i Storbritannien med en lång rad titlar bakom sig, inte blivit översatt till svenska förrän nu. Pittoreskt engelskt byliv, gamla prylar, ett par hundar, livsstilsval och kärlekstrubbel är hennes “cup of tea”, vilket som bekant brukar gå hem bland oss anglofiler här hemma. […][...]

Redan på min tidiga sommarsemester kastade jag mig full av förväntan över den finlandssvenska författaren Merete Mazzarellas då splitternya Från höst till höst, en slags dagbok som täcker perioden september 2019 till september 2020. Eftersom jag var tämligen utled på covid-19 och dess verkningar kunde jag inte undgå att provoceras av den privilegierade författaren på […][...]

På senare år har man kunnat konstatera att de nazistiska kvinnorna spelade en mer aktiv roll i det tyska krigsmaskineriet än man tidigare anat. Även om regimen önskade se de tyska kvinnorna “kedjade” vid spisen, gjorde kriget det nödvändigt att också den kvinnliga arbetskraften nyttjades inom jordbruket, på fabriker och kontor, i koncentrationslägren etcetera. I […][...]

Efter att Elena Ferrantes överväldigande romankvartett tagit världen med storm är många av oss numera hemmastadda i Neapels folkrika och stimmiga fattigkvarter. Min fantastiska väninna, Ferrantes första bok i serien om Elena Greco och Lina Cerrullo, utspelar sig på 1950-talet, medan Hoppets tåg av Viola Ardone äger rum några år tidigare, närmare bestämt 1946, strax […][...]

Konstnären Ilon Wiklands barndom var minst sagt splittrad. Hon föddes i staden Tartu i sydöstra Estland 1930 och tillbringade där sina första år hos sin snälla mormor. När Ilon fyllt tre flyttade hon till föräldrarna, som bodde på en “fin” adress i Tallinn. Dessvärre hade de inte mycket tid över för sin dotter, som istället […][...]

Deckarserier med återkommande karaktärer utövar nu en gång ett särskilt sug på oss deckarfantaster. En bekymrar sig alldeles väldigt för deras väl och ve och väntar otåligt på nästa bok. Några av mina absoluta favoritdetektiver är arkeologen Ruth Galloway (Elly Griffiths), kriminalinspektören Barbara Havers (Elizabeth George), hjärtespaltrådgivaren Tannie Maria (Sally Andrew) samt kriminalkommissarien Adam Fawley […][...]

För en annan som är van vid Bohusläns karga klippor, där blåsten effektivt tar kål på varje infall av odlingslust, är det rena rama himmelriket att få vistas i Jenny Clevströms nya humoristiska trädgårdsroman Kirskålsgrannar. Romanen är en kärleksförklaring till Österlen med dess gudomligt prunkande och doftande trädgårdar översvämmande av klätterrosor, stockrosor, pioner, löjtnantshjärtan, lavendel, […][...]

Jag har dille på att samla på mig dvd-boxar med gamla teve-serier (vad är det för fel på strömningstjänster, undrar mina barn oförstående) och i sommar råkar mitt tittande gå i andra världskrigets tecken. Ljusa sommarkvällar sitter jag skamlöst inne och ugglar. Plöjer säsong efter säsong och avsnitt efter avsnitt av Familjen Ashton (1970), Foyles […][...]