Tatjana Brandts senaste bok består av essäer som går på djupet på ett både välskrivet och vältänkt vis kring fyra helt olika författarskap – det handlar om engelska Ann Radcliffe (1764-1823), ryska Fjodor Dostojevskij (1821-1881), engelska George Eliot/Marian Evans (1819-1880) samt amerikanska Ursula K. Le Guin (1929-2018). Utan att det någonsin blir varken kletigt eller […][...]

Erik Bergqvists senaste diktsamling är snygg. Väldigt snygg, till och med. Nästan lite för snygg. Inte bara dikterna utan även omslaget, hela innehållets struktur och till och med innehållsföreteckningen är enhetligt stilrena. Den djupaste, matta svarta nyansen och de tunnaste vita linjerna på omslaget känns lika självklara som varje noga övervägt ordval och utvald radbrytning. […][...]

Att Peter Mickwitz diktsamling Bo i ett hus som ligger i mörkret avslutas med en essä känns helt naturligt, eftersom alla texterna utgör reflektioner. De är ett tankearbete, där poeten och essäisten bearbetar samhällets förändringar – rasismens och främlingsfientlighetens normaliserande. Det görs dock inte genom att analysera det som händer där ute, runtomkring, utan framför […][...]

I Ingemar Modigs uppvaknande är det den oväntade vänskapen mellan den äldre, ensamme Ingemar med tvångssyndrom och den unga, fotbollsintresserade Dalia från Syrien som står i centrum. Trots att det är många allvarliga ämnen som behandlas så har romanen en lättsam och humoristisk ton: Att Ingemar Modig hamnade här, i en dragig tvåa på bottenplan, […][...]

Det är inte helt lätt att kategorisera Pär Thörns senaste bok. Är det en novellsamling? Som är semi-verklighetsbaserad? Eller är det kanske ett slags fiktiva essäer? Att genrebestämma texten är inte bara svårt utan säkerligen mindre intressant än att läsa den, så vi kan strunta i det där med kategoriseringen. Vi kan kalla det en […][...]

Förra året bjöd Nirstedt/litteratur på två nyutgåvor av några av Sven Lindqvists mest uppmärksammade böcker, varav den ena är den här boken som innehåller både Bänkpress (först utgiven 1988) och Ökendykarna (först utgiven 1990). Till formen består båda delarna av numrerade textavsnitt, även om de i Bänkpress är kortare och Ökendykarna är indelad i ett […][...]

Från första stund hade han lagt märke till underliga ljud i huset, ljud i tystnadens periferi, suckar av sten och bräder som satte sig, som om en evig blåst hade andats genom de gamla rummen, och han hörde Randolph säga: ”Vi sjunker, förstår du, förra året sjönk vi fyra tum.” Det höll på att drunkna […][...]

I sin senaste roman återvänder Modiano, som vanligt, till Paris och till intresset för minne och glömska. Berrättarjaget, Jean Eyben, får under en kortare anställning i sin ungdom ett uppdrag att försöka spåra den försvunna Noëlle Lefebvre. Trots att Jean tidigt stöter på en av Noëlles vänner och genom honom får en del information, kommer […][...]

Johan Rantala Bonniers andra diktsamling ramas in av en tydlig, tredelad struktur, given redan i titeln: boken består av tre delar, en vardera för titelns pronomen. Varje del i sin tur består av 18 treradingar och tre illustrationer. Varje trerading följer också en återkommande struktur genom att inledas med avsnittets pronomen, det vill säga alla […][...]

Dikterna i Kerro Holmbergs senaste bok är ofta förankrade i naturen och särskilt vatten är ofta närvarande: sjöfågel, åror, fuktfläckar, gyttjesand, regnets skval, en ny båt som lägger till. Det är relativt korta och luftiga dikter med ett språk som är okonstlat och opretentiöst. Men det innebär inte att de på något sätt är ”enkla” […][...]