Min väg till att lära mig simma minns jag var lång och svår. Jag tror det var först i tredje klass jag fick till mina simtag, och på ett någorlunda skapligt sätt kunde ta mig fram i vattnet. Därför kan jag naturligtvis bli lite avundsjuk på Aysas frimodighet i den här boken. Hon verkar älska […][...]

Det tar ett tag i Jennie Spetz lyriksamling Förberedelser men sen kommer dikterna som riktigt bränner sig fast i mig. Jag känner igen mig i hennes motpart, om jag tillåts få kalla det så – partnern med barn – i nedanstående dikt. Alla dessa rum som blir till runt dig, den värme jag längtar efter […][...]

Det bästa sättet att börja en söndag är nästan alltid att gå och köpa en DN i kvartersbutiken runt hörnet, och sedan äta frukost i timmar, med tidningen uppslagen över hela bordet. Med den rutinen har jag också bekantat mig lite närmare med några av DN:s skribenter, som till exempel Björn af Kleen. Och som […][...]

Lika som glad som över den första vårsolen i nacken blir jag av Walt Whitmans poesi, måste jag säga. Den lyfter, gläder och fyller mig med frihetskänsla och tro. Första gången jag stötte på hans namn var för trettio år sen, då jag gick på Bona Folkhögskolas skrivarkurs. Vår skrivarlärare Klas tryckte ett av Whitmans […][...]

Det finns författare jag läser mer för deras språkvärld, än vad de kanske råkar ha för motiv med det de skriver. Så har det varit med Aase Bergs texter som jag läst i DN eller i någon antologi. Haggan är det första roman jag läser av henne, eller vad nu jag ska kalla denna bok. […][...]

När jag öppnade denna bok och började läsa, upptäckte jag efter ett tag, kusligt nog, att det som hände i boken också började inträffa utanför mitt köksfönster i huset mittemot. Hans Gunnarssons roman Nattsida handlar om Per som får röja i sin halvbror Ronnys lägenhet efter att brorsan dött. De har delat ett litteraturintresse och […][...]

Den här boken av Honoré de Balzac kom första gången ut 1835, och jag får för mig att böcker på den här tiden kunde vara så här pass burleska och djupt underhållande, för att det inte fanns så mycket annan konkurrens. Ingen som slaviskt följde TV-serier på Netflix, eller absolut inte ville missa säsongsfinalen i […][...]

När jag i de yngre tonåren i mitten av 1980-talet prenumererade på Kamratposten vimlade den av illustrationer skapade av svenska namn som Cecilia Torudd, Ola Ambjörnsson, Gunna Grähs och Anna-Clara Tidholm. Jag tror också det var där jag upptäckte Jockum Nordströms teckningar första gången. Och på något sätt har åtminstone jag fått ett livslångt förhållande […][...]

Mina associationsbanor kan ta de mest oväntade vägar ibland. Vägen till att bli nyfiken på amerikanska Djuna Barnes böcker till exempel, gick via den dansknorska DJ-duon Djuma Soundsystem och deras elektroniska nästan drömska låt – Les Djinns från 2003. Första gången jag trodde mig se ett samband var när jag några år senare upptäckte det […][...]

När jag tar tåget till Köpenhamn och stannar till på Malmö C för att byta tåg, fascineras jag lika mycket varje gång av det rörliga konstverket som projeceras på väggarna där, innan jag stiger på tåget mot Danmark. Det är stora tågfönster som lyser upp perrongens väggar därnere, får jag för mig. Innanför dess ramar […][...]