Recension

: Aysa i simhallen
Aysa i simhallen Therese Alshammar
2019
Bonnier Carlsen
6/10

Alshammars motivationsskola

Utgiven 2019
ISBN 9789178033140
Sidor 27
Illustratör Jonas Burman

Om författaren

Therese Alshammar (f 1977) är före detta elitsimmare med över 70 medaljer från VM, EM och OS. Barnboken Aysa i simhallen är hennes skönlitterära debut.

Sök efter boken

Min väg till att lära mig simma minns jag var lång och svår. Jag tror det var först i tredje klass jag fick till mina simtag, och på ett någorlunda skapligt sätt kunde ta mig fram i vattnet. Därför kan jag naturligtvis bli lite avundsjuk på Aysas frimodighet i den här boken. Hon verkar älska det där stället simhallen i denna nyutkomna bok, och hon ser inte ut att vara mer än 3-4 år. Själv hatade jag att åka till Myresjö simhall i Småland hösten 1979 där jag slutligen lärde mig simma. Varenda gång vi skulle dit, hoppades jag att jag skulle bli sjuk, eller att bussen vi åkte dit med skulle köra i diket. Det hände aldrig, men det är klart med den nyförvärvade kunskap jag tillslut inhämtade var jag ganska stolt över att simma. Ryggsim allra bäst, för där flöt man liksom bara fram, såg inte skiten man hade framför sig, utan kunde bara glo upp i taket och njuta.

Jag vet inte om min simhistoria sett annorlunda ut om jag haft den före detta elitsimmaren Therese Alshammar som coach (det är hon som skrivit denna barnbok) för på bokens baksida står det att hon numera brinner för att dela med sig av vattenvana till både barn och vuxna. Kanske.

Hursomhelst är detta lilla verk skrivet ur Aysas perspektiv. Det är hon som glatt håller upp sin baddräkt på första uppslaget, hemma vid köksbordet, när hon får reda på att hon ska få åka till simhallen. Redan tidigt i boken liknas denna hall vid en djungel eftersom det är så varmt och fuktigt därinne (till skillnad från ute där vinden viner och träden svajar). Det är en metafor som återkommer som jag inte riktigt hänger med på. Är det bara en metafor, eller är denna simhall inredd lite som en djungel? Jag vet inte.

Men jag gillar hur Aysas första-gångs-reaktioner beskrivs. När de är på väg in till bassängerna och baddräkten ska på, klibbar den fast på låren. När hon badat färdigt och stiger upp känns kroppen tung. Det är konkret och jag kommer nära.

Aysa hänger mest med mamma men verkar ha pappa som förebild. Lite könsstereotypt kan tyckas, att medan dottern klänger på mamma, i den mindre bassängen, är det fritt fram för pappa i den större bassängen att träna på de 2000 meter han tränar på att klara.

Så småningom träffar Aysa en kompis i simhallen (också en kille) som får henne att våga lite mer, och slutligen ta några simtag, precis som jag en gång gjorde i Myresjö för snart 40 år sen.

Boken slutar på ett oväntat sätt, ett grepp som nog bara en före detta elitsimmare skulle kunna komma på. Lagom till godnattsagan får Aysa tre frågor av sin mamma, rena rama motivationsskolan: När var du modig idag? När var du snäll idag? När misslyckades du idag?

Sådant kan man gå och klura på, när man helst inte vill se skiten framför sig, utan bara titta i taket och simma på rygg.

Erik Stenkula

Publicerad: 2019-07-04 00:00 / Uppdaterad: 2019-07-01 16:59

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7781

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?