Det är ju en originell idé. Ett barn, Benjamin Button, föds som en gammal man. Med åren blir han allt yngre, för att dö som spädbarn. En väldigt originell idé. Frågan är vad som är poängen med denna idé. Vad vill F Scott Fitzgerald med sin berättelse? Jag har faktiskt ingen aning. Att döma av […][...]

Det finns en scen i rättegångsfilmen Juryn där advokaten, som försvarar en far som dödat de båda män som våldtagit och misshandlat hans tioåriga dotter, i slutpläderingen ber juryn att sluta ögonen och föreställa sig ”a story”. När han i detalj målat upp det brutala våldet mot tioåringen lägger han till: ”Now imagine she’s white.” […][...]

Buskapet är ofta tydligt. När ungdomar bränner bilar i förorterna såväl som när fotbollsledare hotas. Politiker och media tar på sig sin mest indignerade och pedagogiska min, stämmer upp nästan i en talkör: Våld är aldrig okej. Vi accepterar det inte. Våld lönar sig inte. Jag kan inte låta bli att tänka att det där […][...]

Jan Guillou, Mikael Wiehe, Suzanne Osten och Åsa Moberg. Kändisarna duggar tätt när teveprofilen Micke Leijnegard bokdebuterar med en serie porträtt av 1968-rörelsens stora. ”Var blev ni av, ljuva drömmar” lyder undertiteln, efter Tage Danielssons sång med samma namn. Det är en mycket trevlig bok, om en spännande tid och om imponerande människor. Men man […][...]

Strax norr om Emmaboda sitter den, skylten med det nästan magiska namnet. Duvemåla. Det är en slingrig liten grusväg, bättre lämpad för cykel än bil – åtminstone om man tänker möta någon. Och det gör man lätt. Strax är man i alla fall framme och kan andas in idyllen; skog, hagar, fågelsång, röda stugor. Här […][...]

För ett par år sedan recenserade jag en bok där jourhavande biolog, Lars-Åke Janzon, svarade på frågor om djur från svenska folket. Det är faktiskt en tjänst, på Naturhistoriska riksmuseet, ”jourhavande biolog”. Någon motsvarande tjänst i historia finns tyvärr inte, men man skulle kanske ändå kunna säga att titeln som jourhavande historiker inofficiellt tillhör Dick […][...]

Jag hade inte tänkt mig att religion skulle vara så centralt, men det är det tydligen. Dagens förstasidesrecension handlar om rättegången mot den ryska aktivistgruppen Pussy Riot, som i februari 2012 tog sig fram till altaret i den rysk-ortodoxa Frälsarkatedralen i Moskva, dansade några sekunder och senare dömdes till två års fängelse för huliganism. Det […][...]

I oklippt skick är det en relativt tyst videosnutt, den av de maskerade unga kvinnorna i neonfärgade klänningar, tajts och färgglada, stickade rånarluvor som tar sig fram till altaret i den rysk-ortodoxa Frälsarkatedralen i Moskva. De tokdansar som hastigast, kastar sig på golvet och gör skyndsamt korstecken, innan väktare släpar ut dem från kyrkorummet igen. […][...]

Det är lite dubbelt, att fundera över en egen liten trädgård och så ramla in i Marie och Gustav Mandelmanns tjusiga Självhushållning på Djupadal. Det här är ju ingen trädgårdsbok egentligen. Djupadal är en hel, ekologiskt driven gård, sextio hektar med odlingar av olika slag, med fruktträd, grönsaker, åkrar, enorma växthus, kor, grisar, höns, ankor, […][...]

I en dokumentär som SVT visat som K-special pratar Stefan Sundström om utanförskap. Om inte de flesta människor faktiskt känner sig utanför: ”Så då är frågan vad som är innanför egentligen. Är det Reinfeldt? Då kan man ju lika gärna vara utanför på nåt sätt.” När så Sundström gör en trädgårdsbok, eller vad man nu […][...]