När jag läste första terminen i historia på Malmö högskola för en 10-15 år sedan avslutades kursen med en uppsats i muntlig historia. Man skulle intervjua någon om vad som helst i det förflutna, och eftersom det var ont om tid och julhelg slutade det med att de flesta intervjuade sina släktingar. Jag tror inte […][...]

Ludvig (eller ”Lubbe”) Nordström är ett vagt bekant namn – författare till 1938 års omdebatterade reportagebok Lort-Sverige. Marika Stiernstedt är jag ärligt talat inte säker på att jag ens hört talas om. Nej, jag plockar egentligen upp Lisbeth Larssons Sanning och konsekvens för undertitelns tredje beståndsdel: de biografiska berättelserna i allmänhet. Det är ett alldeles […][...]

När Johan Wirdelöv recenserade Daniela Wilks Banglatown här på dagensbok.com för några år sedan inledde han med en lista av Tanja Suhinina över vad som karaktäriserar ”svensk självbiografisk ångestserie”: mycket svärta, mycket kroppsvätskor, dåligt sex och könsdelar, jämnstora rutor, naivistisk tecknarstil och ångest, ångest, ångest, i princip. Det är intressant hur en viss tecknarstil kan […][...]

Jag har läst en hel del självbiografiska (eller förment självbiografiska) serier på senare tid och ja, det är en viss estetik förknippad med det. En viss, väldigt avskalad tecknarstil, enkla symboler, väldigt ofta väldigt mycket monotoni: sida efter sida med lika stora rutor, ruta efter ruta med två motställda figurer som bara pratar. Det är […][...]

Så var vi där igen. Med en rolig, smart och peppande bok som man, om man bara läser lite planlöst på nätet om den, blir direkt mörkrädd av. Senast det hände mig var när jag skulle skriva om skilsmässoantologin Happy, happy, en klok och mångfacetterad bok om att det kanske trots allt inte är nödvändigt […][...]

I slutet av 1960-talet blev tevefilmatiseringen av John Galsworthys romanserie Forsytesagan en stor internationell succé och ett par skådespelerskor med tjänstefolk i släkten tänkte att vad tusan. Någonstans i utkanten av den gripande släktsagan fanns människor som lagade och dukade familjens Forsytes vackra middagar, som höll ordning i deras ståndsmässiga hem och på alla deras […][...]

2011 bad riksdagens talman i en ceremoni om ursäkt för vanvården av barn som omhändertagits av staten. 2013 började de första ekonomiska ersättningarna, efter viss motsträvighet från nuvarande regering, att betalas ut. Journalisten och författaren Thomas Kanger har inte bara skildrat samhällets vanvård av utsatta barn i flera tevedokumentärer. I och med dem har han […][...]

Bridget Jones är tillbaka. Det har nog få missat vid det här laget. 15 år, två barn och ett äktenskap (för att inte tala om två filmatiseringar och 15 miljoner sålda exemplar) senare är Bridget på flera sätt tillbaka där hon började. Ms Jones må vara Mrs Darcy sedan länge – Bridget Jones förblir hon […][...]

Tidigare i vår rapporterade Sveriges radio P1:s program Medierna om en stor vetenskaplig undersökning av svenska regeringars presskonferenser. Ett treårigt forskningsprojekt har gått igenom alla presskonferenser från 1993 till 2011, och drar slutsatsen att de under den tiden blivit hårdare styrda, med mindre kritiska och krävande frågor. Det skiljer sig både från hur medieklimatet i […][...]

Det är formgivningen som gör det. Zadie Smiths The Embassy of Cambodia är en mycket nätt, oerhört snygg liten volym som bara måste få följa med hem. Att den är just Smiths är ärligt talat helt underordnat; det jag faller pladask för är det matta skyddsomslaget, de rena linjerna och färgerna, den där stilrena, klassiska […][...]