Juventud Sin Futuro, ”Ungdom utan framtid”, kallar sig ett nätverk av unga spanjorer. Deras paroll lyder ”Utan hus, utan jobb, utan pension, utan rädsla”. ”Utan hopp” står det på skyltar i Israel. ”1968: hoppets år, 2008: hopplöshetens år”, har någon klottrat i Grekland. Hur botar man hopplöshet? Kanske genom att få känna sig som del […][...]

Håkan Agnsäter spelade trummor i proggbandet Solen Skiner. Kring spelningarna börjar han plocka på sig affischer, först de för bandet, för att ”det var så häftigt att se vårt namn på affischer”, men snart även andra. 30 år senare öppnar han den där resväskan fylld med affischer som följt honom från källarförråd till källarförråd genom […][...]

Vad har antikoloniala rörelser i Marocko och Algeriet, irländare och indier, skandinaviskt motstånd mot den nazistiska ockupationen, baltiska ”skogbönder” under Sovjettiden, Castro och Che Guevara, brasilianska fångar, haitiska slavar, Nelson Mandela och ANC, västtyska Röda arméfraktionen och danska Blekingegadeligan, basiska ETA, al-Qaida och Occupy Wall Street-rörelsen gemensamt? Tja, tillsammans med en mängd andra uppror, revolutionärer […][...]

Det har kommit en hel del böcker om det Johan Svedjedal kallar ”engagemangets årtionde” (ungefär 1965 – 1975) de senaste åren. Det är kanske inte alltför våghalsigt att gissa sig till anledningen: Den där periodens Allt är möjligt-mentalitet står i ganska skarp kontrast till dagens politiska debatt. Eller? Hur långt är det egentligen mellan 1968 […][...]

Över hela Europa har högerpopulistiska, främlingsfientliga eller nationalkonservativa partier vind i seglen, nyheterna visar upp våldsamma sammanstötningar och samtidigt rapporterar SOM-institutet att svenskar i allmänhet blir mer välvilligt inställda till mångkultur, invandring och flyktingar. Hur hänger allt det här ihop, egentligen? Den frågan ställer statsvetaren Marie Demker i Sverige åt svenskarna. Motstånd och mobilisering mot […][...]

Hur lång tid tar en revolution? Att döma av titeln på den brittiske historikern Robert Service bok Ryska revolutionen 1900 – 1927 närmare tre decennier. För Service är revolutionen snarare än en enskild händelse en process. Om något poängterar han snarare kontinuiteten, likheterna mellan tsar Nikolaj II:s Ryssland och Lenins och Stalins Sovjetunionen: Utsikterna att […][...]

Nästan vad man än läser verkar det alltid finnas kopplingar mellan olika berättelser. Det är i alla fall min känsla. Alldeles nyss slog jag igen Moa Eriksson Sandbergs Välkommen till LA, baby, om två svenska bästa vänner på sin drömresa till San Fransisco. Bara för att öppna Nina LaCours Inte vem som helst, där ett […][...]

Att skriva utifrån sig själv är ändå inte så självutlämnande, hörde jag serietecknaren Åsa Grennvall berätta för ett tag sedan – folk läser ändå bara in och vill prata om sig själva. Sällan känner jag mig så skyldig till en sådan relation som när jag läser Moa Eriksson Sandberg. Att huvudpersonen i hennes debutroman Söta […][...]

I höstas, när jag läste första delen i den här planerade trilogin ur tre olika mellanstadieelevers perspektiv, kunde jag inte låta bli att sukta efter en liknande fortsättning på min absoluta favorit av Katarina von Bredow, Som jag vill vara. Kan fortfarande inte låta bli att tjata: Åh, vad jag vill ha en sådan! För […][...]

ttyl, ttfn och l8r, g8r – ”Talk to you later”, ”Ta ta for now” och ”Later, gator” – tre avskedsfraser (och boktitlar) med löfte om ett återseende. Återse får vi också vännerna Angela, Zoe och Maddie i Lauren Myracles Internet Girls-trilogi. Första delen kom på svenska i slutet av förra året. I USA gavs romanen […][...]