Det kan inte vara många seriealbum som bär stämpeln ”Cannes Film Festival Palme d’Or Winner”. Företrädesvis förstås för att det är just ett filmpris. Jag har faktiskt inte sett den guldpalmenbelönade filmen Blå är den varmaste färgen – än – men den bygger alltså på en grafisk roman av fransyskan Julie Maroh. Eftersom min franska […][...]

Det börjar med en scen från februari 2009. En ung familj väcks brutalt mitt i natten av att en molotovcocktail kastas in i deras hus. Pappan rusar ut från det brinnande huset för att sätta sin fyraårige son i säkerhet, men utanför dörren väntar någon med hagelgevär. De båda skjuts till döds och ytterligare ett […][...]

När jag läste förlagskunskap för en tio-femton år sedan hade vi en gästlärare som sysslade med bland annat handarbetsböcker. Vi tyckte inte riktigt det lät som en framtidssatsning, kan man väl säga – var inte det en målgrupp på utdöende? Gamla tanter som broderade dukar med blombårder och stickade raggsockar till barnbarnen? Nej, nej, sa […][...]

Att röra sig över klassgränser, uppåt, kan vara som en hemlöshet. Man är högfärdig och utanför där man kom ifrån, osäker och osjälvklar där man hamnade. För fin i kanten. Inte fin nog. För Saga får den där konflikten sin kulmen när hon vänder hemåt (kan hon ens kalla det hem?) för sin mammas bouppteckning […][...]

Som enda baksidestext till Tranans stilrena utgåva av Clarice Lispectors Passionen enligt G.H. finns ett uppförstorat citat ur romanen. Så här lyder det: Jag tittade på den, kackerlackan; jag hatade den så mycket att jag solidariskt gick över till dess sida, för jag stod inte ut med att vara ensam med min aggression. Det är […][...]

En brasiliansk författare, bosatt i London, skriver på en ny novell. ”Landskap”. Så en dag anländer ett brev från en läsare, en ung man i Rio. Han berättar om sitt liv där, om vad han tycker om hennes böcker, vad han gillar och vad hon borde gjort annorlunda. Författaren svarar först inte alls, men killen, […][...]

Kan man lära känna ett helt lands litteratur genom en enda bok? En antologi? Förmodligen inte, men man vill ju ofta gärna försöka. Det finns så oerhört många länder vars litteratur vi har väldigt begränsad tillgång till, som man sällan hör talas om och som man kan behöva all hjälp man kan få för att […][...]

Det har sagts att klimatförändringarna kom upp på agendan på allvar när de började påverka snötillgången i Alperna och alltså den övre medelklassens skidsemestrar. Kanske skulle man kunna säga något liknande om den europeiska migrationspolitiken? Först när döda kroppar börjar flyta iland på våra semesterstränder blir det påtagligt att något inte står rätt till. Först […][...]

”Bättre skola” står det på en del av valaffischerna som poppat upp som svampar i gräsmattorna längs vägarna de senaste veckorna. ”Mer kunskap”. Men vad är kunskap? Vad är det skolan ska ge våra barn som ska göra den inte bara bra utan bäst? Svensk skola ska bli bäst i världen, påstår ju ofta politiker. […][...]

När jag var liten skulle vi rädda regnskogen. Det är ju i och för sig viktigt, fast jag vet inte vad som hände med alla de där ”fotbollsplanerna” – regnskogen mättes alltid i barnvänliga fotbollsplaner – som köptes upp av småskolebarn. Den svenska skogen var det i alla fall ingen som pratade om. Däremot tror […][...]