Hur lång tid tar det för en bok om framtidstro att bli daterad? 2004 skrev Rebecca Solnit Hopp som en motvikt mot den känsla av hopplöshet många kände då, när George W Bush var president och precis hade inlett sitt krig i Irak. När jag läser Hopp har Donald Trump hunnit vara president i ett […][...]

”mer skitsnack om kvinnor än vad jag kan svälja” – så beskriver Gunilla Thorgren Bibeln på första sidan i sin granskning av kristendomens kvinnosyn, Guds olydiga revben. Revbenet är ju kvinnan, då. Skapad lite sådär i andra hand, av mannens revben. Underordnad, svag, lättledd. Synderskan som fick människan utkastad ur paradiset – och som fått […][...]

En plats och ett förflutet som man trodde att man lämnat bakom sig för gott. En gudsförgäten håla full av hemligheter, där unga människor dövar tristess och hopplöshet med destruktivt festande. En vacker flicka som hanterats illa av männen omkring sig, och inte minst en kriminalkommissarie med alkoholproblem, betydligt bättre på polisjobbet än på livet. […][...]

Smaka på den här baksidestexten: 1894 gör Kata Dalström skandal. Hon är trettiosex år, uppvuxen i en förmögen familj och gift med en konservativ man – ändå blir hon socialdemokrat! Jag överdriver nästan inte alls om jag säger att det är meningar som dessa som gör att jag vill hålla på med historia. Förändringarna! Dramatiken! […][...]

Bebislycka. Bebisar. Det är som att tacksamheten över dem förväntas radera ut all stress och press, alla sömnlösa nätter, slitna relationer, utdragna förlossningar, förlossningsdepressioner och trasiga underliv. Tyvärr verkar det inte minst vara ett budskap som förmedlas av vården, där problem av tradition viftats undan med ett ”Du kan ju inte förvänta dig att allt […][...]

Nog är det lite att sticka ut hakan, att döpa en bok om abort till 100 om dagen? Utan att för den skull mena att det är för mycket? För även om den svenska rätten till abort ofta anses självklar och väletablerad, så brukar många debattörer ändå kunna vara överens om att det vore bättre […][...]

När en bok får ett högt betyg kan man nog generellt utgå ifrån att den inte alldeles gått recensenten på nerverna. Så är det i det här fallet inte. Återstoden av dagen genomsyras helt och fullt av sin jag-berättare, butlern mr Stevens. (Har karln ett förnamn? Det skulle förutsätta att man kunde föreställa sig honom […][...]

Föräldrar ska inte överleva sina barn, brukar man ju säga, men i Etsukos fall är det precis så det blivit. Hennes äldsta dotter har tagit sitt liv, och Etsukos tankar för henne tillbaka till en sommar långt innan hon flyttade till Storbritannien, till efterkrigstidens Nagasaki. Den sommaren väntar Etsuko sitt första barn, med sin förste […][...]

”Vad är ni rädda för?” är underrubriken till poeten och litteraturkritikern Aase Bergs och journalisten och kritikern Niklas Wahllöfs Glädjehuset Sverige. Det är för all del en bra fråga. För några som har det – generellt sett – bättre materiellt ställt än på någon annan plats eller i någon annan tid är vi väl ändå […][...]

Hur kunde det hända? Skulle det kunna hända igen? Nazister marscherar på gatorna och det är svårt att inte ställa frågor om hur denna politiska ideologi med riktning rakt mot massmordet kan verka rimlig för någon enda människa 2017. 2017. När generationer av svenskar fått undervisning, delvis från den särskilda myndigheten Forum för levande historia, […][...]