Att wallraffa blev ett verb någon gång på 1970-talet, när den tyske journalisten Günter Wallraff levde som de yrken han ville skildra. En mer korrekt benämning hade kanske varit att ”nordströmma” eller något liknande, för den svenska journalisten Ester Blenda Nordström gjorde det redan på 1910-talet. Nordström tog anställning som piga för att själv uppleva […][...]

Berta Hanssons målningar har inte sällan något melankoliskt över sig. Kanske sorgset, kanske längtande? De har inte sällan lågmälda men liksom mättade färger. En sorts kraft, trots allt. Hur som helst lånar de sig fantastiskt väl till inspiration för den berättelse om Hanssons liv som Sara Lundberg berättar och målar i Fågeln i mig flyger […][...]

När jag sätter mig ner och ska skriva om Ringer börjar jag, för första gången, fundera över titeln. Ringer, som i ”dead ringer”, en exakt kopia? Heter alltså Ringer egentligen samma sak som trilogins första del, Replica? Ja och nej, kanske. För engelskans ”ringer” har uppenbarligen en dubbelmening, en mer hotfull sida. (Ungefär här inser […][...]

När Tamar kommer in på teaterestet på högstatusskolan Norra Latin i Stockholm är det en dröm som går i uppfyllelse. Här har hennes idoler gått. Här går de unga stjärnskott som hon hittills bara följt på sociala medier. Hon flyttar från familj och vänner i trygga Östersund och blir inackorderad i Bredäng, men det är […][...]

Dim är en liten filur som bor djup inne i skogen, en sort som det bara verkar finnas en av. Han har det fint där i skogen. ”Han leker, samlar, uppfinner och trivs.” Ett blåbär är för Dim stort som en yogaboll; ett blad blir en fin hängmatta. Det ser onekligen hur mysigt som helst […][...]

I en gymnasieklass i Sölvesborg har alla sina invanda roller och gemenskaper. Det är väl det deras mentorer tänkt på när de tar med sig klassen ut i skogen en dag och tvingar dem att utföra olika uppdrag sammanlottade i par med någon de inte brukar umgås med. Så förs Leo och Nour samman. De […][...]

Någon på nätet som först är en främling, men snart blir en del av ens vardagsliv. Någon som alltid finns där, kanske när inte alltför många andra gör det. Någon som blir någon man litar på, som man anförtror det mest intima. Och först när det är för sent visar sig vara något helt annat. […][...]

Lilla Hund har uppenbarligen rutin: en vecka hos mamma och en vecka hos pappa, omväxlande. Den där veckan är lilla Hund nog van att stå i centrum och ha sin förälder för sig själv, men plötsligt dyker det upp en inkräktare hos pappahunden. Någon Nallegrisen, som pappa pratar i telefon med jättelänge, och som kommer […][...]

Katitzi är bara tolv år, men har redan ett jobb som diskplockerska på Konsums personalmatsal. Hon är nöjd och omtyckt och kommer hemifrån, ifrån lägret i Tantolunden, om dagarna, och inte minst ur vägen för pappa Taikons fru, ”tanten”, som alltid är i luven på makens barn från det tidigare äktenskapet. Så försvinner pengar från […][...]

Sedan hon var tio år har Starrs liv varit delat i två hälfter. Den ena levs på den vita privatskolan, där hon har sina vita vänner och sin vita pojkvän. Den andra där hon växt upp, i Garden Heights, ett svart område präglat av gängvåld och droghandel, men också av sammanhållning och gemensamma erfarenheter. Starr […][...]