Utgiven | 2017 |
---|---|
ISBN | 9789170379994 |
Sidor | 195 |
Orginaltitel | Hope in the dark |
Översättare | Helena Hansson |
Först utgiven | 2004 |
Hur lång tid tar det för en bok om framtidstro att bli daterad?
2004 skrev Rebecca Solnit Hopp som en motvikt mot den känsla av hopplöshet många kände då, när George W Bush var president och precis hade inlett sitt krig i Irak. När jag läser Hopp har Donald Trump hunnit vara president i ett år, och verkar vilja starta krig med mest hela världen. Käbblar med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un om att han minsann har en större kärnvapenknapp än denne.
Så är vi tillbaka på ruta ett? Minus ett?
Nja, på så sätt är nog faktiskt Solnits bok en del av det hon poängterar: vi vet inte. Det är först i historiens backspegel som vi kan se vad som faktiskt var en viktig del i förändringen, och historien tar ju inte – tvärtemot den populära 1990-talstesen – slut. Vi står aldrig riktigt med facit i hand. Någonsin.
En liten handling kan inspirera fler. En rörelse slår ner, men återuppstår. Vi kanske upplever att förändringen, revolutionen, murens fall, eller vad det nu kan vara, kommer plötsligt, men i själva verket har den nästan alltid grott i tysthet, under radarn, under en längre tid. Eller så går det så gradvis att vi knappt noterar det. Plötsligt har vi kollektivt ändrat vår syn på något, vårt handlande på någon vardaglig punkt, och det verkar bara självklart. Har vi inte alltid tänkt så här?
Bäst är Rebecca Solnit, som ju är historiker, när hon ger konkreta exempel ur nutidshistorien. I Hopp får framför allt fyra datum gestalta hennes teser i varsitt kapitel: 1 januari 1994, 30 november 1999, 11 september 2001 och 15 februari 2003. Några av dem säger dig säkert direkt något, andra kanske inte. Några verkar självklara i vilken historiebok som helst, andra kanske inte. Återigen blir boken en del av det problem den beskriver.
För jo, lite känns det som en halvmesyr att ge ut en så pass gammal, om än delvis uppdaterad, bok om samhällstillståndet och framtiden. Blandningen av nytt och gammalt gör mig ibland lite förvirrad. Vad är egentligen skrivet när?
Samtidigt är Hopp definitivt läsvärd. Solnit vänder sig emot progressiva aktivisters ofta dystopiska framtidsversioner och ibland lamslående känsla av hopplöshet. Framtiden beror faktiskt på oss. Vi kan inte veta i vilken utsträckning det vi gör påverkar den, men vi vet att historiens förändras av människors handlingar.
Att inte hoppas vore trots allt, menar Solnit, fullkomligt orealistiskt.
Publicerad: 2018-02-14 00:00 / Uppdaterad: 2018-02-13 19:33
Inga kommentarer ännu
Kommentera