Jag är, om jag får säga det själv, ganska bra på att köpa presenter till andra. Ännu bättre är jag emellertid på att köpa presenter till mig själv, och när jag väl släpat mig ut i julhandeln – jag hör definitivt inte till dem som skulle ange ”shopping” som en hobby – så följer både […][...]

Hur många ungdomsböcker från Alaska har du läst? (Nej, Var är Alaska? räknas inte.) Romaner från Alaska över huvud taget? Jag kan i alla fall inte komma på någon. Det är väl ungefär det som får mig att önska Doften av ett hem av debuterande Bonnie-Sue Hitchcock. En miljö som känns spännande. Kanske också något […][...]

Idag, den tionde december, är det Nobeldagen, och precis som tidigare Nobelveckan i oktober, när pristagarna tillkännagavs, har den ett påtagligt hål i sig. Det delas inte ut något Nobelpris i litteratur. Det är, för litteraturintresserade, lite som att någon har stulit julen. När beskedet först kom i våras om att inget Nobelpris i litteratur […][...]

#MeToo-rörelsen förra hösten ledde snabbt till flera antologier, men i alla fall de jag läste gjorde mig en liten smula besviken. Jo, de innehöll betydelsefulla vittnesmål, ofta fragmentariska skildringar av övergrepp eller kedjor av övergrepp – men sen då? Var fanns sammanhangen, analysen? Kraven och vägarna framåt? Serieantologin Draw the line tog ytterligare något år […][...]

Det är svårt att komma ifrån Vilhelm Moberg. Det behöver man nog inte bo mitt i småländskt Mobergland för att känna. Hans litterära utvandrare, med nybyggarna Karl Oskar och Kristina i spetsen, utgör ett levande inslag i såväl migrationsdebatt som kanonförslag. De finns, väl förankrade, i vårt kollektiva minne. Hans politiska skrifter citeras fortfarande, såväl […][...]

Regnet faller över åkrar och stäpper, palmer och träsk, kullar och hav. Anders Holmers Augustnominerade bilderbok tar läsaren med på en resa över världen, ger små fragment av människors liv där. Varje uppslag är en liten haikudikt, ett underfundigt litet utklipp ur människors vardag. Tappar en tidning den landar först i morgon gamla nyheter Det […][...]

Han känner igen henne, polisen som stannat framför den vitblonda, magra tonårstjejen i Jacqueline Woodsons roman Beneath a meth moon. Hon sitter utanför järnaffären med sin kartongskylt framför sig, ”homeless and hungry”, men det hon egentligen behöver pengar till är droger. Metamfetamin. ”Jesus!”, utbrister han, när han tagit en närmare titt på henne. ”You’re a […][...]

Tolvåriga Feni blir inte särskilt glad när hon får veta att en främmande flicka ska flytta in hemma hos henne. Hon vill vara i fred. Ha sitt hus och sin mamma för sig själv. Hon blir rent ut sagt förbannad. En främmande flicka, och till råga på allt en gravid flicka? Rebecca är femton år, […][...]

Människor kommer och går i ALMA-pristagaren Jacqueline Woodsons romaner. De dyker upp, de lämnar, de kanske dör och lämnar svårläkta sår efter sig, men de gör intryck. De förändrar människorna de möter. De betyder något. En sådan människa är D Foster. Hon dyker upp på berättarens och hennes bästis Neekas gata en dag, och de […][...]

Svisch, säger det, och så minns jag ett tillstånd jag trodde jag glömt, när ting hade namn som var Namn, och ens värld var så litet att det mesta verkade existera i singular bestämd form: Trädet, Grusvägen, Stenen, Bron. En del av de där sakerna eller platserna var välbekant trygga, andra låg i en farligare […][...]