Jag har bott i Malmö i nio år nu och är en av dem som Daria Bogdanska beskriver i sitt självbiografiska seriealbum. De som köper nattmat för 25 spänn av personer som lever under andra villkor. ”Vissa måste arbeta så att andra kan festa” tänker Daria när hon tittar in genom fönstret till ett falafelställe […][...]

Att Tone Schunnessons debutroman börjar i Bangkok är bara första tecknet på hennes dräpande humor. Sydostasien, den delen av världen dit så många åker för att ”hitta sig själva”. Den kvinnliga huvudkaraktärens tripprapporter redogör dock för något annat. Resorna går kors och tvärs över världen, men även inom henne. Bangkok, Barcelona, genom hjärnan, blodomloppet. Det […][...]

Efter sina hyllade romaner om Estland under Sovjetockupationen ger sig Sofi Oksanen nu i kast med en thrillerberättelse med magiska inslag. Tyvärr blir det dock aldrig riktigt spännande, och Norma når inte upp till de tidigare böckernas nivåer. När Norma Ross mamma Anita dör i vad som verkar vara ett självmord dras dottern in i […][...]

Vad får en kultur att fortleva? Det är inte bara slump, skriver Patricia Temoche Cortez i sin bok om inkarikets uppgång och fall. Här ägnar hon bara några få sidor till de spanska conquistadorernas ankomst och lägger istället tonvikten på hur riket faktiskt uppstod och fungerade. Visst blev européernas kolonisering den slutgiltiga undergången för kulturen, […][...]

Vår bild av den vita antika marmorstatyn är en myt. Istället var de målade i starka färger, för att så mycket som möjligt likna verkliga människor. I sin debutroman undersöker Amalie Smith (som tidigare fått stor uppmärksamhet som poet) idealet med det vita och släta, och vad som händer när en kopia blir mer ”sann” […][...]

”Skiftsovare” kallades de arbetare som under industrialiseringen på 1800-talet flyttade in till storstäderna och inte hade råd att hyra ett eget boende. De delade istället på kostnaden för ett hotellrum och sov i skift. Medan någon arbetade vilade en annan. I Dorothee Elmigers bok samlas en grupp människor på okänd plats. Vi får bara veta […][...]

Att modernismen är Ingela Linds stora intresse är tydligt, den kulturella rörelsen har stått i fokus i flera av hennes böcker. Så även här, men med ett lite annorlunda upplägg än tidigare. Istället för längre delar, som i den senaste boken Blod i salongerna, består Övermod av ett flertal ”stycken”. Några är längre, många är […][...]

När Bodil Malmsten gick bort i februari i år hade hon påbörjat arbetet med den här samlingsvolymen. Några ändringar i de ursprungliga dikterna har gjorts, men hon hann själv inte avsluta genomgången. När Samlade dikter nu getts ut känns boken som en hyllning till ett av våra stora svenska författarskap, ett minnesverk vackert formgivet av […][...]

Ett rådjur på en dimmig åker. Ormbunkar. Spindelväv. En tecknad bild av en stuga mitt i skogen. I omgivningen finns siffror utplacerade, hänvisningar till foton och diktfragment. När samma miljö återvänder några sidor senare har naturen tagit över. Den förut tydligt tuktade skogen har börjat växa igen, och stugan kan bara anas under trädkronorna. Johannes […][...]

Min första läsning av Khashayar Naderehvandis Allting glittrar och ingenting tar slut känns splittrad. Uppdelningen i tre separata sviter som alla skiljer sig åt språkligt gör att texten till en början inte hinner med att fästa ordentligt. Var för sig är de starka, men det är inte förrän jag återvänder till samlingen som jag börjar […][...]