Första ordet i Chow chow är ”m.” Ska det läsas som en förkortning eller är det bara sista bokstaven vi ser? Var börjar och slutar ordet, vart har det tagit vägen? Anna Hallberg fortsätter här sin undersökning av språket, ofta med ett fokus på substantiv och vad som händer när de bryter sig ut och […][...]

När jag hälsar på min bror visar han videoupptagningar av vildsvin. En webkamera sänder live dygnet runt från en foderplats. På natten lyser ögonen i mörkret, kultingarna springer bredvid de vuxna djuren. Dagen efter visar min bror var han själv ställer ut mat. En sommar grillar han vildsvinskött. De senaste åren har vildsvinen alltmer kommit […][...]

Finlandssvenska Martina Moliis-Mellberg debuterade med A redan 2015 och fick väldigt fin kritik i hemlandet. Där släpps snart hennes andra bok 7, och först nu har debuten fått ett svenskt förlag. Men bättre sent än aldrig, för det är en väldigt bra diktsamling som nu får större spridning i Sverige. A är uppdelad i tre […][...]

De senaste 25 åren har Susan Faludi inte haft någon direkt kontakt med sin pappa. Så kommer plötsligt ett mail. Pappan har genomgått en könskorringering, heter Stefánie och bor återigen i sitt hemlands huvudstad Budapest. Skriv om mitt liv, uppmanar hon sin dotter, och Susan påbörjar utforskandet av en person som hon inte känner speciellt […][...]

Medea dödar sina barn utanför scenen. Klytaimnestra sin make likaså. I de antika tragedierna ser vi inte de våldsamma handlingarna, bara deras konsekvenser. Morden återges men gestaltas inte. Pjäserna utspelar sig på så sätt i, som Christina Ouzounidis skriver i denna avhandling, ”det avlyssnade, i det vi hör snarare än i det vi ser, i […][...]

Arne Nilsson föds bara några år efter att homosexualitet avkriminaliserats i Sverige. Han växer upp som ung bög i ett arbetarhem i Göteborg, ett hem där det är viktigt att inte sticka ut eller vara märkvärdig. ”Vad skulle andra säga!” är en vanlig kommentar från mamman. Ja vad skulle andra säga? I Bög i folkhemmet […][...]

Paul tillbringar stora delar av sina dagar med att ligga i sängen med sin dator. I hans bekantskapskrets är alla 20-nånting, hänger i Brooklyn och Williamsburg, tar droger och går från den ena festen till den andra. Ett liv av kulturellt kapital som Paul fyller med att scrolla mellan olika hemsidor, göra uppläsningar och vänta […][...]

När jag såg Anna Perssons och Shaon Chakrabortys guldbaggebelönade dokumentärfilm Förvaret var det första gången jag hörde talas om Migrationsverkets låsta institutioner där människor frihetsberövas i väntan på att utvisas. Jag gissar att det är så för många, att den här delen av myndighetens verksamhet inte är något gemene man har koll på. Antologin Flyktingfängelser […][...]

I sina två senaste romaner har Abdellah Taïa rört sig från det självbiografiska. De teman som han ofta skriver om återkommer ändå i nyöversatta Ett land att dö i: sexualitet, identitet, tillhörighet och utanförskap, fattigdom, flykt, land. Drömmen om något annat, någon annanstans. Att hitta friheten. Sexarbetaren Zahira är berättelsens centrala gestalt. Precis som Taïa […][...]

En dag slutar Julia höra av sig. Hon försvinner spårlöst, vilket får hennes pojkvän Herman att gå in i ett tillstånd av tomhet. Det slår mig att det hela nästan är på gränsen till för klichéartat. Herman är en ung filosofistudent boendes i Berlin. Omslaget är svart, den korta bakgrundstexten lyder: ”I en värld full […][...]