Hanna Nolins debutromans poetiska titel Ät ur min hand fick mig att tro att det var en finstämd och nyansrik berättelse med kriminaltema jag hade framför mig. Det var det inte, utan snarare en deckare där händelserna mejslades fram med yxa. Camille Albeck-Schmidt är kriminalinspektör i ett stekhett Stockholm. Familjen, den hyperpräktige mannen Lukas som hon verkar vara […][...]

Den här självbiografiska berättelsen av baskettränaren och socialarbetaren Nicolas Lunabba har allt. Förutom sentimentalt dravel. Vi tar det från början: I Blir du ledsen om jag dör? får vi möta Nicolas Lunabba. Han har lätt för att få kontakt med de vildaste av de vilda ungarna i Malmös mest utsatta områden. Han spelar inte bara […][...]

Av Helene Ragnarsdotter Ternblads roman kan vi främst lära oss hur viktigt det är att lägga lite extra tid på baksidestexten. På romanen Systrar i vått och torrt kan man bland annat läsa: ”…fyra släktled kvinnor kämpar för att skapa sina egna liv under ett nittonhundratal som förändras i snabb takt.” Det låter helt okej, […][...]

Jag har ingen aning hur det kommer sig att jag plötsligt verkar ha utvecklat någon sorts faible för romaner i ambassadörsmiljö. Häromsistens läste jag Ambassadören på Portland Place av Denize Karabuda och nu Smugglarna från paradiset av Henrik Sjöberg. Den senare av de två utspelar sig på 70-talet då Nordkorea öppnade en ambassad i Stockholm. […][...]

Det här är en roman som belönar den uthållige. Den som förespråkar att sluta läsa om man inte fastnat efter 50 sidor, hade missat hela grejen – och det hade ju varit synd. För dem. Själv är jag av den envisa sorten och blev mot slutet rikt belönad. Som socionom vet jag att kriser yttrar […][...]

Det är redan på andra sidan klart att bokens huvudperson, den 14-årige Shayan, kommer att dö innan dagens slut. Det ger alla hans möten denna dag ett ödesmättat skimmer. Det är fint hur han viker i ordning sin mammas kläder och försöker att inte skriva henne på näsan hur lite han litar på henne. Det […][...]

Genren ”jullitteratur” är inte något som enbart är förbehållet feelgood för vuxna, utan fenomenet finns även inom barnlitteraturen. De här båda jul-bilderböckerna är på rim och låter det lilla barnet följa med tomten respektive tomtemor i lagom spännande situationer. Formatet är praktiskt kvadratiskt (18 x 18 cm) och passar perfekt i en liten barnryggsäck och […][...]

Det här är Kajsa Leos debut och hon planerar förmodligen en serie. En deckarserie med den odugliga polisen Dylan, som egentligen heter Dahlia, i den fiktiva orten Glimsjö. Hon super som ett spett, skiter i sina kollegor, lyckas inte hålla kontakt med sin 13-årige son och är kassare än kass på att småprata. Men ibland […][...]

Det jag förväntade mig var en charmig och smårolig berättelse om den svenska ambassadören i London som förälskar sig i den brittiska nobelpristagaren i litteratur. Det jag fick var en buskis à la pilsnerfilm med sällsynt pinsamma beskrivningar av sex och passion, garnerat med liten nypa ”metoo” för sakens skull. Alltså, jag vet inte vad […][...]

Om du vill ha en enkel men välkomponerad spänningsroman utan självklar upplösning, är Inkräktarna av Louise Candlish helt rätt! Lowland Way är barnfamiljernas paradis i London. Åtminstone om man får tro Naomi och de andra mammorna på gatan som gått samman för att organisera ”söndagsleken”. Alla grannar hjälper till och flyttar frivilligt på sina bilar, […][...]