Man skulle kunna säga att journalisten och författaren Rebecka Åhlund fick sitt genombrott 2019 med den självbiografiska romanen Jag som var så rolig att dricka vin med. I den romanen skriver hon naket och ärligt om hur hon under tiden i London förstod att hon är alkoholist. Vi får följa henne under den första nyktra […][...]

”Kurragömma” är den tredje delen av Matilda Rutas serie ”Strandskogen”. Serien vänder sig till de yngre barnen i åldern 3-6 år och just den här handlar om dilemmat att vilja vara med och leka eller kanske hellre vara själv och leka som man vill. Taggis har precis börjat på storbarnsavdelningen på förskolan Eken men det […][...]

Debutanten Malin Sanglert har med Det andra arvet skrivit en spänningsroman som börjar som en feelgood-roman men sakta men säkert får läsaren att sitta med andan i halsen och bara vilja läsa vidare. Sofie ärver sina morföräldrars villa på västkusten. Hon reser ner från Stockholm för att påbörja renoveringen av den gamla fastigheten och sedan […][...]

Jag minns knappast en uppföljare som jag längtat så efter Kallmyren! Del ett i Stenträsktrilogin Polcirkeln, som jag bloggade om på min egen blogg Punktslut i april förra året var en glad överraskning. Liza Marklunds cliffhanger på slutet var magnifik. Jag läste Polcirkeln en andra gång med elever på jobbet och tyckte att den till […][...]

Hanna Nolins debutromans poetiska titel Ät ur min hand fick mig att tro att det var en finstämd och nyansrik berättelse med kriminaltema jag hade framför mig. Det var det inte, utan snarare en deckare där händelserna mejslades fram med yxa. Camille Albeck-Schmidt är kriminalinspektör i ett stekhett Stockholm. Familjen, den hyperpräktige mannen Lukas som hon verkar vara […][...]

Den här självbiografiska berättelsen av baskettränaren och socialarbetaren Nicolas Lunabba har allt. Förutom sentimentalt dravel. Vi tar det från början: I Blir du ledsen om jag dör? får vi möta Nicolas Lunabba. Han har lätt för att få kontakt med de vildaste av de vilda ungarna i Malmös mest utsatta områden. Han spelar inte bara […][...]

Av Helene Ragnarsdotter Ternblads roman kan vi främst lära oss hur viktigt det är att lägga lite extra tid på baksidestexten. På romanen Systrar i vått och torrt kan man bland annat läsa: ”…fyra släktled kvinnor kämpar för att skapa sina egna liv under ett nittonhundratal som förändras i snabb takt.” Det låter helt okej, […][...]

Jag har ingen aning hur det kommer sig att jag plötsligt verkar ha utvecklat någon sorts faible för romaner i ambassadörsmiljö. Häromsistens läste jag Ambassadören på Portland Place av Denize Karabuda och nu Smugglarna från paradiset av Henrik Sjöberg. Den senare av de två utspelar sig på 70-talet då Nordkorea öppnade en ambassad i Stockholm. […][...]

Det här är en roman som belönar den uthållige. Den som förespråkar att sluta läsa om man inte fastnat efter 50 sidor, hade missat hela grejen – och det hade ju varit synd. För dem. Själv är jag av den envisa sorten och blev mot slutet rikt belönad. Som socionom vet jag att kriser yttrar […][...]

Det är redan på andra sidan klart att bokens huvudperson, den 14-årige Shayan, kommer att dö innan dagens slut. Det ger alla hans möten denna dag ett ödesmättat skimmer. Det är fint hur han viker i ordning sin mammas kläder och försöker att inte skriva henne på näsan hur lite han litar på henne. Det […][...]