Och så tar det slut. ”This is how the world ends; not with a bang, but with a whimper”, skrev T S Eliot en gång i världen. Vi kommer in efter smällen, när bara dödsjämret återstår. Världen är död, naturen är död, mänskligheten är det i princip också – allt som återstår är enstaka individer […][...]

En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Visa en viss bild för en människa utan att ge den ett sammanhang och hon kommer ofrånkomligen att skapa en historia runt vad som händer i bilden, tolka den utifrån sina egna erfarenheter och åsikter. Jonas Hassen Khemiri har ett stycke om det i Montecore, där […][...]

Om du tillhör dem som tror att universum inte är oändligt, ange då – i centimeter, tack – hur tjock väggen är vid vilken det slutar. Alla lever vi i samma värld, samma universum. Och ändå lever vi alla i någon mån i en annorlunda version av den; antagligen fanns universum i miljarder år innan […][...]

Ett av de bästa sätten att lära sig om andra kulturer är att läsa om dem. OK, det allra bästa sättet är förstås att faktiskt umgås med människor därifrån, men att läsa kommer på en god andraplats. Man kan vandra i Brooklyn med Lethem, åka runt på den tadzjikiska landsbygden med Volos, resa i ett […][...]

Litteraturen är full med outsiders. De där som inte riktigt passar in, som gräver ner sig i sin egen annorlundahet och gladeligen går under där. If there is one thing a literary education is good for it is to fill you with a sense of doom. There is nothing quite like a vivid imagination for […][...]

Jonathan Lethem har alltid skrivit böcker ungefär som Yo La Tengo gör musik; en referens här, en influens där, en oemotståndligt charmerande fusion av snällpop, discodans, frijazz och aggropunk. Vilket i Lethems fall alltså innebär lite populärkulturjournalistik, lite Austersk New York-skildring, lite satir, lite Woody Allen-sex och precis lagom skruvade karaktärer som man kan både […][...]

Pulitzerpriset för skönlitteratur går i år till Cormac McCarthys postapokalyptiska roman "The Road". Boken finns i dagsläget inte översatt till svenska, vilket att döma av en del reaktioner den fått är synd. Övriga Pulitzerpris: Drama: "Rabbit Hole" av David Lindsay-Abaire Historia: "The Race Beat" av Gene Roberts och Hank Klibanoff Biografi: "The Most Famous Man […][...]

Being a Humanist means trying to behave decently without expectation of rewards or punishment after you are dead. Kurt Vonnegut är död. Han ramlade omkull, 84 år gammal, och slog i huvudet. Så kan det gå. På något vis känns det där både fel och rätt. Att någon som överlevt en av världshistoriens största uppvisningar […][...]

Det är svårt det här med humor. Speciellt när man vill åstadkomma något mer än bara att få folk att skratta lite. Tänk er bilden: en glänsande lax som simmar uppför en flod i ett ökenland, mot strömmen, mot alla odds. Det är en idé som får det berömda "att sälja sand till araberna" att […][...]

Stackars George. Han är i 60-årsåldern och börjar inse att han ska dö. Vad är det där eksemet … kanske CANCER? De där prickarna på armen … är det CANCER? Stackars Georges fru. Hon är så uttråkad att hon ligger med bokhandlaren. Stackars deras dotter. Alla tror att hennes fästman är en skitstövel – oklart […][...]