Vi korsfäste Jesus fast skulden var vår Och hela vår kultur är byggd på denna metafor …sjöng Kjell Höglund en gång i världen. Och det ligger nog något i det; vad man än tror personligen så är det svårt att förneka att historien om Jesus från Nasaret är en av de mest grundläggande berättelserna de […][...]

När Torgny Lindgren var liten hade han TBC. Just när han börjat inrikta sig på ett liv på sanatorium, en evig Hans Castorp, blev han till sin stora förvåning friskförklarad av en av sina läkare (dock inte av den andre). Tuberkolosen har ofta kommit tillbaka som ett ämne i hans böcker, men på något vis […][...]

Ett av de tyvärr alltför få evenemang jag hinner besöka på fredagen är lunchsamtalet mellan vännerna Mia Couto och Henning Mankell. I 45 minuter sitter de och talar om sina erfarenheter och berättelser om att leva i Afrika och speciellt då Mocambique. Två av Coutos historier fastnar i huvudet och känns väldigt träffande: Den första […][...]

Årets bokmässa har tema ”Afrika”. Många har kritiserat detta; för några år sedan var temat ”Estland”, nu får en hel gigantisk kontinent en mässa att dela på? Är inte det rätt fånigt? Kanske inte. Kanske är det tvärtom ett utmärkt tillfälle att mitt i röran och trängseln på mässan sluta betrakta Afrika som en enda […][...]

Att recensera den här boken dagen innan valet har ju inte till syfte att få er att sträckläsa boken innan ni röstar i morgon (även om den ju bara är 200 välskrivna sidor plus källförteckning, så ni hinner om ni vill). Men även om alla opinionsundersökningar visar sig ha fel och SD hålls utanför riksdagen […][...]

”Life turns out like a TV serial”, sjöng Elvis Costello. De gjorde en film om oss en gång, inleder Clay sin berättelse den här gången, 25 år efter att Bret Easton Ellis först lät honom komma till tals i debuten Less Than Zero. Clay är inte nöjd med den boken heller, den där fjantige wannabeförfattaren […][...]

”Everything means less than zero”, sjöng Elvis Costello. Jag läste Bret Easton Ellis debutroman Less Than Zero för första gången efter att jag läst och förälskat mig i American Psycho, och det var några år sedan. Så innan jag läste hans nya uppföljare till den tänkte jag att jag skulle göra ett återbesök i Los […][...]

Apropå dagens recension: givetvis är det inget fel alls på nytolkningar, speciellt inte av klassiska berättelser och myter. Berättelser lever bara om de berättas, annars dör de, och om man då tycker att man behöver göra om utanpåverket – varför inte? Det är ju trots allt vad Shakespeare ofta gjorde med sina historier. Exempelvis var […][...]

…[...]

När Haruki Murakami var i 25-årsåldern drev han en jazzklubb. Det gick bra. En vacker dag när han började närma sig tretti bestämde han sig för att skriva en roman. Det gick bättre. När han var drygt tretti slutade han gå och började springa. Det har han gjort sen dess. Smärtan är oundviklig, men lidandet […][...]