Att recensera den här boken dagen innan valet har ju inte till syfte att få er att sträckläsa boken innan ni röstar i morgon (även om den ju bara är 200 välskrivna sidor plus källförteckning, så ni hinner om ni vill). Men även om alla opinionsundersökningar visar sig ha fel och SD hålls utanför riksdagen så är det här en läsvärd bok. De är ju inte direkt ett isolerat fenomen.
Här är vad Sverigedemokraterna in på bara skinnet inte är: en stridsskrift, en hyllningsskrift, ett motargument, en ”politiskt korrekt” omskrivning, etc. Det är, helt enkelt, en kartläggning av varifrån Sverigedemokraterna kommer, hur de mycket målvetet omvandlat sig från Karl XII-demonstrationer och vit makt-musik till ett på ytan acceptabelt politiskt parti, de inre striderna, vad de säger på riksplan och privat, hur de säger det, vad de gjort hittills och vad de hoppas uppnå. Mattsson är, vad jag kan bedöma, rättvis och relativt objektiv i sin beskrivning, och drar inte alltför övertydliga pekpinneslutsatser utan ger läsaren en chans att själv bilda uppfattning.
Det är både skrämmande, fascinerande och löjeväckande läsning (finns det något annat politiskt parti idag som vill införa hambo på skolschemat i tron att det skulle intressera barnen mer än hiphop?) Det är också en utmärkt beskrivning av hur man utifrån en enkel grundsats kan bygga ett helt politiskt program som trots en artigare och mer vältalig framställning fortfarande bygger på att ställa Oss mot Dom, där vi är individer som kan tänka själva och dom är ett enhetligt främmande kollektiv som därmed per definition är farligt. Där man säger att man inte är rasist och att alla invandrare som (individuellt) anpassar sig till det svenska samhället givetvis är välkomna, samtidigt som man hävdar att det tyvärr finns så starka kulturella mönster hos dem att i praktiken kan man nog inte förvänta sig att de klarar av det tillräckligt väl. (För det räcker ju inte med att bara följa svensk lag och lära sig språket; Zlatan Ibrahimovic räknas t ex inte som svensk på grund av sitt ”kroppsspråk”.) Där det alltid är snack om att ”invandrarna” våldtar ”våra svenska flickor” (alltid i objektsform; men kom ihåg att hederskulturen är uteslutande muslimsk). Där det snackas om att hjälpa människor i deras hemländer i stället samtidigt som man förespråkar sänkt bistånd. Där det blotta faktum att inte våra grannar gör, tänker och är precis som oss upplevs som att vi i majoriteten blir förtryckta.
Man kan dra exempel på deras politiska budskap, dra fram deras otäcka bakgrund, påpeka deras ineffektivitet i de kommunfullmäktige de sitter i, etc. Men det blir en lång artikel, och andra gör det bättre. Men i slutändan är ju ändå den stora risken inte att Sverigedemokraterna får 5% i morgon och får sitta på Helgeandsholmen som nästa Ny Demokrati i fyra år. Verkligt problematiskt blir det först om de tillåts bestämma debattagendan och definiera vad problemet är, och det är där den här boken blir nyttig; för oavsett hur det går i morgon kommer vi att behöva ta debatten förr eller senare, och då behöver man förstå hur den så kallade ”SANNINGEN” som SD vill framställa den konstrueras. För hur ”civiliserad” debatten än är, om den allmänt accepterade frågan väl en gång blivit ”i exakt hur hög grad kan vi skylla alla våra problem på en viss grupp” blir svaret aldrig ”noll” och den slutgiltiga lösningen aldrig annat än ”bort med dem allihop”.
Publicerad: 2010-09-18 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 21:21
En kommentar
[...] mer: EX, SVD, AB1, 2, Dagens Bok, SVT, Lodenius, SR, Axess, SMP, [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).