Sophies mat har underrubriken ”20 stämningsfulla middagar plus tips & trix du behöver för att göra köket lite bättre och lite snyggare”. Latmasken i mig faller genast för konceptet. Att få färdiga middagsförslag med både förrätt, varmrätt, passande sallader plus något sött därefter är genialt. Och vill en inte ha hela paketet funkar det säkert […][...]

När min vän Johannes för drygt tio år sedan fick reda på att han drabbats av hiv kände han sig ändå lyckligt lottad. Här i Sverige fanns en hel sjukdomsapparat som skulle ta hand om honom. Han menar att hade han bott någonstans i Afrika hade han dött. För så är det. Lever du i […][...]

Jag träffar mina vänner Tonny och Johannes inför World Aids Day för att prata om hur det är att leva med hiv. Utgångspunkten är Jonas Gardells aktuella Torka aldrig tårar utan handskar:1, Kärleken. Tonny och Johannes är gifta med varandra och Tonny är ordförande i Posithiva gruppens stödfond som är en fond som samlar in […][...]

Året var 2000. Jag och min hundvalp Elvis tyckte om att ligga på sängen medan teven flimrade ett par meter därifrån. Jycken hade inte visat minsta musikintresse men när Alcazars internationella genombrottshit ”Crying at the Discoteque” spelades på någon kanal sprang han fram mot teverutan och glodde intresserat med sina rundbruna mopsögon. Detta upprepade sig […][...]

Jag träffar Mons Kallentoft på Bokmässan i Göteborg för att prata om hans böcker om kriminalinspektör Malin Fors. Jag är nyfiken på hans speciella skrivstil som jag ser som en slags medvetandeström. Det är poetiskt, prosalyriskt utan att bli kväljande. Ett grubblande där det mesta utspelar sig inuti människorna. Kallentoft berättar att hans skrivande började […][...]

Någon har höjt en pistol. Darrar inte på handen. Ljudet av dämpande skott hörs inte ut på Stentorpsvägen. De nakna kropparna i jacuzzin slås sönder av kulorna, bortom räddning. En flicka skriker rätt ut i natten. Jag läser stora delar av Vattenänglar under en spahelg. Dras in i Kallentofts språkfors, slött halvliggandes i en vilsam […][...]

Jag träffar deckarförfattaren Kristina Appelqvist på bokmässan i Göteborg. Hon är aktuell med sin fjärde bok De blå damerna (utgiven på Alfabeta förlag) där paret Lundgren-Alexandersson, dvs den unga rektorn Emma och hennes kärlek kriminalkommissarien Filip återigen kastas in i en mordutredning. En berömd van Gogh-målning stjäls samtidigt som en radikal chefredaktör hittas mördad. Kristina […][...]

I Kristina Appelqvist fjärde deckare spelar Vincent van Goghs tavla Det gula huset en nyckelroll. Denna tavla som föreställer det gula hus där konstnären en tid bodde tillsammans med sin vän, en annan numera världsberömd konstnär, Paul Gauguin. Det finns forskare som påstår att det faktiskt var Gauguin som med ett svärd skar av vännen […][...]

Jag trodde att Illdåd var en deckarthriller, men ack så fel jag hade. Den andra boken om beteendevetaren Alex King och hans flickvän kriminalinspektören Nina Mander berättar visserligen en vedervärdigt hemsk historia men på ett helt annat sätt. Drygt tjugoåriga Sara Leijon blir efter en blöt utekväll brutalt våldtagen av fyra unga män. Sara polisanmäler […][...]

Bokmässan ger mig alltid stjärnögon, svindel och ha-begär. Det är så mycket att greppa, det är massor att ta in. Böckerna, författarna och alla seminarium. På detta tillkommer ju minglen och festerna plus inte minst alla partners in crime, dvs bokvännerna. När jag nu blickar tillbaka på årets mässa minns jag särskilt ett par saker. […][...]