Någon har höjt en pistol. Darrar inte på handen. Ljudet av dämpande skott hörs inte ut på Stentorpsvägen. De nakna kropparna i jacuzzin slås sönder av kulorna, bortom räddning. En flicka skriker rätt ut i natten. Jag läser stora delar av Vattenänglar under en spahelg. Dras in i Kallentofts språkfors, slött halvliggandes i en vilsam […][...]

Jag träffar deckarförfattaren Kristina Appelqvist på bokmässan i Göteborg. Hon är aktuell med sin fjärde bok De blå damerna (utgiven på Alfabeta förlag) där paret Lundgren-Alexandersson, dvs den unga rektorn Emma och hennes kärlek kriminalkommissarien Filip återigen kastas in i en mordutredning. En berömd van Gogh-målning stjäls samtidigt som en radikal chefredaktör hittas mördad. Kristina […][...]

I Kristina Appelqvist fjärde deckare spelar Vincent van Goghs tavla Det gula huset en nyckelroll. Denna tavla som föreställer det gula hus där konstnären en tid bodde tillsammans med sin vän, en annan numera världsberömd konstnär, Paul Gauguin. Det finns forskare som påstår att det faktiskt var Gauguin som med ett svärd skar av vännen […][...]

Jag trodde att Illdåd var en deckarthriller, men ack så fel jag hade. Den andra boken om beteendevetaren Alex King och hans flickvän kriminalinspektören Nina Mander berättar visserligen en vedervärdigt hemsk historia men på ett helt annat sätt. Drygt tjugoåriga Sara Leijon blir efter en blöt utekväll brutalt våldtagen av fyra unga män. Sara polisanmäler […][...]

Bokmässan ger mig alltid stjärnögon, svindel och ha-begär. Det är så mycket att greppa, det är massor att ta in. Böckerna, författarna och alla seminarium. På detta tillkommer ju minglen och festerna plus inte minst alla partners in crime, dvs bokvännerna. När jag nu blickar tillbaka på årets mässa minns jag särskilt ett par saker. […][...]

”På djupet” marknadsförs som en serie som ger plats för fördjupande samtal kring pågående författarskap. Samtal som får ta tid. Det är Kulturhuset i Stockholm som anordnar dessa författarsamtal. Jag är på plats för att lyssna till deckarförfattaren Åsa Larsson. Det börjar bra. Redan i dörren springer jag ihop med min gamla lärare från författarutbildningen […][...]

Tre muslimska tjejer har försvunnit från den lilla finska staden Esbo. Ingen av dem har anmälts saknad av sina familjer och allihop har de gått på samma tjejklubb. Där går även kriminalkommissarie Maria Kallios dotter. Kallio har just börjat som ledare för en specialgrupp inom polisen och utreder våldsbrott som faller utanför det vanliga. De […][...]

”Jag har feber. Boken har feber. Vi har feber.” Citatet är från min facebooksstatus och handlar om mig och Innan du dog. Jag ligger i sängen frossigt influensaeländig tillsammans med systrarna Camillas och Åsas tredje spänningsroman om terapeuten Siri Bergman. Jag har aldrig mött Siri Bergman tidigare men hon är lätt att komma inpå livet. […][...]

Det är fruktansvärt men sant. Fram till för 40 år sedan skickades så kallade missanpassade kvinnor till kvinnohemmet på ön Sprogø för att glömmas. Grymhet, tvång och förnedring tillhörde vardagen på den lilla isolerade ön utanför Danmarks kust. För de flesta blev livet på Sprogø helt och hållet fruktansvärt. Till den ön anlände Journal 64 […][...]

När en skriver filmmanus är det viktigt med ett spännande anslag. Den första scenen ska grabba tag. Folk ska orka sitta och titta i minst 90 minuter. Steget till spänningsromanen därifrån är inte långt. Likt film- eller tevemanus är det i deckare ytterst viktigt med en stark framåtrörelse. Vi fångas genom att undra hur det […][...]