Recension

: Vattenänglar
Vattenänglar Mons Kallentoft
2012
Forum
8/10

Bubbel, adoptioner och svåra situationer

Utgiven 2012
ISBN 9789137137483
Sidor 416

Om författaren

Mons Kallentoft är uppvuxen utanför Linköping och bosatt på Mallorca. Satanskäftarna är den trettonde boken om Malin Fors.

Sök efter boken

Någon har höjt en pistol.
Darrar inte på handen.
Ljudet av dämpande skott hörs inte ut på Stentorpsvägen.
De nakna kropparna i jacuzzin slås sönder av kulorna, bortom räddning.
En flicka skriker rätt ut i natten.

Jag läser stora delar av Vattenänglar under en spahelg. Dras in i Kallentofts språkfors, slött halvliggandes i en vilsam stol med en jacuzzi brusandes i bakgrunden. En perfekt fond kan tilläggas. Boken får tala utan att något annat pockar på.

Paret som flyter döda i sin jacuzzi heter Cecilia och Patrick Anderberg. Vattnet har färgats rött av deras blod och borta är deras femåriga dotter. Kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollegor dras in i ett fall där mycket kommer att kretsa kring adoption, längtan och förlust. Ingenting är enkelt när det gäller kärleken till ett barn.

Trots de starka känslor som fallet väcker är själva gåtan av en imploderande karaktär. Sidorna fylls av karaktärernas grubbel och inneboende jämmer, något som Kallentoft är synnerligen skicklig på. Jag får krypa under huden på många av Vattenänglarnas inneboende individer och jag känner deras dunkande hjärtan mellan raderna.

Den vars trasiga hjärta klappar högst hos mig är kriminalkommissarie Malin Fors. Hon som kämpar sig igenom dygn fyllda av alkoholsug och kärlekstörst. Hon som de döda talar till genom hinnor som tunnas ut men aldrig brister. I denna bok är det mycket hos Malin som går sönder. Hon som lever tätt intill offren, brottas på liv och död med förövarna och vars liv går ut på att gripa de skyldiga. Vem är hon utan allt detta? Vad händer när den egna familjen gör uppror?

Anna Liv Lidström

Publicerad: 2012-11-25 00:00 / Uppdaterad: 2012-11-24 20:22

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4990

3 kommentarer

Ibland gör läsmiljön läsningen till något extra. Läste om jakten på en seriemördare i Toledo på kvällen efter en dagsutflykt dit. Vindlande gränder vi gått på och torget vi suttit vid återgavs exakt.

Kanske är det inte rättvist att ta upp det just i det här fallet, det är mer uttalat i TV serier, men undrar varför många kvinnliga huvudpersoner inte får vara bra på sitt yrke utan ett privatliv som präglas av psykisk ohälsa, alkoholism eller liknande. Skulle de bli tråkigt präktiga? Finns det ett mellanting till att balansera på gränsen och vardagstress med VAB?

Jenny Oregistrerad 2012-11-25 15:43
 

Intressant iakttagelse, men om du läser t ex systrarna Grebe-Träff eller Sofie Sarenbrant så existerar det faktiskt.

Anna Liv Lidström Redaktionen 2012-11-25 23:20
 

Tack för tipsen.

Jenny Oregistrerad 2012-11-26 20:10
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?