Central City, Texas. Lou Ford är vicesheriffen som egetligen skulle blivit läkare, men som av dunkla skäl blivit kvar i hemstaden. Hans inre är fyllt av konflikt, av mörka tankar och förvirring. Flickvännen tjatar om giftermål, och själv har han en märkligt och blodig mordhistoria att reda upp. En märklig historia som får sin början […][...]

Det var inte bara Barack Obamas far som hade en dröm, det har han själv också. En dröm, en vilja att förändra. Politik är för honom ett verktyg för att nå dit, inte ett smart karriärval för honom själv. Kanske naivt i jämförelse med fullblodsproffset Clinton, Obamas motståndare i den mest intressanta amerikanska valrörelsen på […][...]

Nej, det handlar inte om en nudelbagare. Det handlar om Författaren, Blodgivaren, Aktrisen, Övergivaren, Överlevanden och alla de andra som tagit sig in i Författarens huvud. Ma Jian flyttade till Hong Kong efter att hans första bok förbjöds. Hans farfar tillhörde överklassen och arresterades och avrättades under kulturrevolutionen. Formad av sin familjs öde, så likt […][...]

Kina är idag världens fjärde största ekonomi. Även om det finns farhågor om en skarp konjunkturnedgång efter OS i Peking i sommar, så får man väl säga att de långsiktiga prognoserna är goda – så länge landet är stabilt, vill säga. Den utveckling som skett sedan Maos död 1976 är helt fenomenal, och under de […][...]

Det bästa seminariet jag besökte under bokmässan i Göteborg förra året var det med Simon Sebag Montefiore. Inte för att det som avhandlades var så mycket intressantare än det som diskuterades på andra seminarier, utan för att Montefiore är ett proffs. Så trevligt att lyssna på någon som kan uttrycka sig, som kan dra de […][...]

Vad finns kvar när man dör? En klassisk fråga, och temat för Philip Roths senaste roman. Om man ska se till någon slags bokstavlig mening av frågan, och det gör jag i det här fallet, så är betydelsen egentligen "Vad finns kvar när en man dör?". En man av den i västvärlden utskällda och utdöende […][...]

Det är mörkt, det är vinter, det är 1995 och min dåvarande pojkvän har en liten flimrig TV på sitt rum. På ZTV ser jag en kväll ett gäng allvarliga kostymklädda killar som sjunger en låt om ensamhet och om hur det blåser på månen och om att fylla alla hålen. Det är mitt första […][...]

Vel' d'Hiv är ett begrepp i Frankrike. En nationell skam, en symbol för nationens undfallenhet inför nazismen och för det judehat som plötsligt genomsyrade samhället. 16 juli 1942 samlades Paris judar ihop i inomhusarenan Velodrome d'Hiver. Tusentals människor förvarades där, under vidriga förhållanden, innan de fördes till utrotningsläger varifrån endast en handfull återvände. Julia, en […][...]

Jag hatar hypen. Det är väl så det ska vara. Man ska utåt sett hata hypen men sen ändå ”upptäcka” det där ”nya” bandet eller ”nya” författaren samtidigt som alla andra hype –hatare. Ibland blir det ett problem, mitt hype-hatande-. För det leder till att jag hamnar efter alla andra, så när jag har läst […][...]

Lördag, 1100. Desmond Tutu, John Allen och Marika Griehsel Intresset är STOOOORT! Kön ringlar sig fram och tillbaka uppe vid seminariehallarna och det fåtalet själar som valt Christina Doctare i salen bredvid står förvirrade mitt i hysterin. Det är vassa armbågar och kvinnor som pratar för högt och skrattar för högt och som har funnit […][...]