Mustig. Det är lite illavarslande när en bok beskrivs som mustig. I det här fallet betyder det svettiga fylleknull med mycket smask och klafs, män som skiter eller pratar om att de skiter, män som dricker BRÄNNVIN i BASTUN, röda ansikten och prat om kukar och horor och magar som väller över byxlinningen. Sen har […][...]

Det tar inte mer än kanske 15 sidor innan jag börjar gråta, jag sitter på tåget och det är ytterst olämpligt och lite pinsamt, även om jag vet att jag är gammal nog att stå över sånt, och snart gammal nog att helt gå i barndom och skita fullständigt i andra människor – ungefär som […][...]

Två kvinnor som skiljs åt av 800 år men förenas av ett uråldigt mysterium. En kamp mot klockan och mot ett mystiskt sällskap som vill åt den stora hemligheten. Författaren är en välkänd BBC-profil och boken har vuxit fram under flera år, och i diskussion med läsare på hennes hemsida. Det är en typisk "sidvändare", […][...]

Klassiska pusseldeckare av Agatha Christie-snitt, det ser man inte ofta nuförtiden. Alla ska pyssla med socialrealism och massmördare och utdragna fingernaglar och våldtagna spädbarn och kannibalism. Nu är det väl i och för sig så att Hur det skedde ska jag ej förneka inte är skriven nuförtiden eftersom den utkom i Polen 1959, men inte […][...]

Det som hänt i det forna kommunistblocket sedan 1991 är såklart det intressantaste som hänt i Europa sedan andra världskriget. Utvecklingen från plan- till marknadsekonomi och från diktatur till demokrati har gått fortfortfort och inför öppen ridå. Erik Zsiga har rest runt i ett antal av länderna i det gamla östblocket för att undersöka om […][...]

Jamen kom igen, det visste vi ju alla. Och på ett sätt är det så härligt, jag gillar konspirationsteorier! Det är ingen tillfällighet vilka böcker/filmer/skivor som anses bra utan det beror på vad den så kallade kulturmaffian valt att tycka just det året. Eller? Det påstås så iallafall. Maja Lundgrens nya roman ”Myggor och tigrar” […][...]

Jag skulle nog säga att jag är ganska lättskrämd. Att gå på skräckfilm på bio är förenat med en hel massa skämmighet för mina medföljande, eftersom jag måste blunda/hålla för ögonen när det blir för läskigt. Scenen i The Ring när det otäcka barnet kryper ut ur TV:n har satt djupa psykologiska spår, för att […][...]

Jag läser Varulvsvalsen i ett rasande tempo, sidorna flyger förbi. Det är något i berättelsen som driver en framåt, historien flyter förbi och lämnar tyvärr inga djupare spår. Sigge Eklunds litterära blogg var länge min absoluta favoritblogg, en av de ytterst få jag besökte regelbundet. Det han skrev var alltid läsvärt, och alltid så vackert […][...]

Nyligen visades den uppmärksammade dokumentärern Jesus Camp i SVT – en del av SVT:s temakväll om barn och religion och en skrämmande inblick i hur hjärntvätt går till. De vuxna som figurerar i filmen tycker dock att Jesus Camp ger en fair and balanced bild av deras ungdomsverksamhet. Hjärntvätt är inget att skämmas för – […][...]

Om man bortser från brotten, från skildringarna av den sociala misären, av osäkerheten och drogerna. Om man bortser från de hårda männen med hjärtat på rätta stället. De tandlösa hororna vars ambitioner faktiskt består i att bli höga och kolla på tv. Alla faderlösa barn som inte kan annat än se på när deras mammor […][...]