Francoise Sagan var nitton år när hon skrev Bonjour tristesse. Sug på den en stund. Nitton år. Vad gjorde ni när ni var nitton? Inte fick jag nån roman utgiven inte. Nog ville man bli författare allt, men nån som faktiskt blir det…Och att dessutom debutera med en sådan bok. Sagan blev genast en fixstjärna […][...]

David får en dag ett ultimatum av sin flickvän: Nu skaffar vi barn, annars är det slut. Det här sätter igång en jobbig reningsprocess hos honom, när han tvingas inse att han kanske trots allt vill ha barn och att han måste växa upp snabbt. På nio månader, närmare bestämt. Eftersom flickvännen tjänar mer pengar […][...]

När jag recenserade Marian Keyes förra bok, En oväntad semester, så hade jag inte en tanke på att ett nytt alster så snart skulle komma i min väg. Men, men där ser man. Om En oväntad semester var underhållande men svårt plågad av det numera så vanliga Bridget Jones-viruset så är När Lucy Sullivan skulle […][...]

Under applåderna mellan 'About A Girl' och 'Come as You Are' frågar Esmé: 'Vilka tycker du bäst om – Nirvana eller Pearl Jam?' Där kom den. En väldigt viktig fråga som väldigt många killar tyckte det var väldigt viktigt att debattera under grungens storhetstid. Det klart att jag också hade en åsikt i frågan, men […][...]

Ja, herregud. När jag var tolv, tretton och läste allt utan urskiljning var jag mycket förtjust i Woods böcker. De var spännande och handlade alltid om vackra kvinnor med övernaturliga krafter, kunskaper i urgammal folkmedicin och tjusiga, handlingskraftiga, manliga män som svärmade runt dem. För en trettonåring var det ju rena himmelriket, romantiskt och bra, […][...]

Det finns vissa saker i den här romanen som är väldigt obehagliga. Medelålders damer ska inte ha sex hur som helst, det känns ofräscht. Feta, dallrande lår under tunna blommiga sommarklänningar utan BH … Nej. Och de ska definitivt inte bete sig som hyperkåta 17-åringar och jaga stackars små studentpojkar över halva Tyskland. Eller förnedra […][...]

Konstfack. Konstnär. Hennafärgat hår. Rödvin. Textilkonst. Krossad sammet. Piller. Anorexi. Lögner. Otrohet. Självupptagenhet. Spyor. Självömkan. Drogromantik. Och ännu mer rödvin. Och ännu lite mer självömkan. Och lite till självömkan. Och mer piller … och mer självömkan … så fortsätter det, i det oändliga. Vilka associationer får ni? Humor. Nån slags studentikos sketch om töntiga konstnärselever. […][...]

Om ordet Prada inte får dig att associera till… whatever, kan du glömma att du skulle få något ut av att läsa den här boken. Gå ut och köp de tre senaste årens utgåvor av Vogue, The Face, Elle etc, läs dem och försök sedan igen. Dock: LÄS INTE DEN SVENSKA ÖVERSÄTTNINGEN; INTE ENS OM […][...]

Känner ni till Bridget Jones? Såklart ni gör! Helen Fieldings underbart neurotiska skapelse vars aldrig upphörande relations- vikt och karriärsproblem gör att man lugnt lutar sig tillbaka i soffan med ett paket Häägen-Dazs, tycker att den pojkvän man ändå har inte är så dum och inser att det trots allt inte är så illa att […][...]

”Åh, den är så romantisk!” sa en kompis till mig när hon fick se att jag satt och läste Jane Eyre. Ja, den är ju det. En av de mest romantiska böcker som skrivits (enligt min åsikt, men jag är ju också totalt torsk på engelska 1800- talsromaner) jämte Emily Brontës Wuthering Heights och Jane […][...]