Asrin är tolv år och ska börja i en ny skola. Det är inte det enda som är nytt i hennes liv: sedan hennes föräldrar försvann för ett år sedan bor hon dessutom hos sin farmor, som hon egentligen inte känner särskilt väl. Det här kanske låter som inledningen till en socialrealistisk skildring av en […][...]

Moskva och Petersburg var för drygt hundra år sen städer av politiskt och kulturellt virrvarr. Men de var också hemvist för symbolister som Vladimir Solovjov, Andrej Belyj och Emilij Medtner. I Poesi och psykiatri – 16 essäer om det förra sekelskiftets ryska symbolistkultur har Magnus Ljunggren, professor emeritus i rysk litteratur vid Göteborgs universitet och […][...]

Bilderboksretro 50-tal är första delen i en serie böcker som Rabén och Sjögren ger ut, där utdrag ur bilderböcker från olika decennier står i fokus. Hittills har också 60- och 70-talet fått varsin samling. Och böckerna hymlar inte med att det är nostalginerven man vill åt – det är skamlösa tripper ner i minnenas bank […][...]

Lena Sjöbergs nya bok bygger på en enkel idé: På varje uppslag ställs frågan ”vad har du bakom ryggen?” till en ny person, alltifrån en äldre dam till en robot. På nästa sida får man svaret, och får också se ryggen på personen så att man verkligen vet. Det är ett upplägg som känns självklart, […][...]

En bok om Ernst Billgrens konst i pekboksformat? Som riktar sig till barn i alla åldrar (0-113 år står det på omslaget)? Jag måste erkänna att jag blev både lockad och konfunderad av den här boken när jag först såg den. Nu när jag skriver recensionen inser jag att jag fortfarande inte vet riktigt varför. […][...]

Leni ska hem till Olle och leka. Men när hon äntligen kommer dit, visar det sig att Olles granne Kiran också är på besök, och då är det inte alls roligt längre. Leni bestämmer sig för att sura. Det finns två tidigare böcker om Leni, och har man läst dem vet man att det handlar […][...]

Vissa böcker är som skattkammare. Att vara i dem är att vara i ett magiskt tillstånd, där intrycken är många och färgglada, mystiska och vackra. Man blir överraskad och förtrollad. Visuellt är den här boken sådan. När jag bläddrar igenom den utan att dröja vid text eller tänka på berättelse så bländas jag nästan av […][...]

Ellen och Sorken är två tjejer som inte vill bli vuxna. Därför har de bildat Krumelurklubben, där de träffas och skriver listor över vilka saker som egentligen är viktiga i livet (så att de vid risk för vuxenblivande ska kunna visa varandra listan och påminnas om att det inte är att jobba och städa, utan […][...]

Det här är på många sätt en märklig roman, och i vissa stunder tvivlar jag på att jag alls förstått den. Den har beståndsdelar (många sådana, för det är en ganska tjock bok) som jag inte kan ta till mig, och jag läser ibland igenom långa stycken utan att efteråt kunna säga vad de handlar […][...]

”Ankfett!?” Min kompis tittar misstroget på mig – som om jag inte vore riktigt klok. ”Men det ska tydligen vara helt fantastiskt! Jag måste prova,” svarar jag medan jag försöker surfa mig fram, via min iPhone, till Malmös ankfettsnirvana. Min kompis skakar på huvudet och muttrar att jag ”måste sluta hänga med näsan i kokböcker, […][...]