Oppositionspartiet är lika med den sextonåriga Saga och hennes vänner i L II, latinlinjens andra ring i gymnasiet, på sextiotalet i Stockholm. Saga är begåvad och hon gillar skolan, men hon engagerar sig inte i allt: skolkar från gymnastiken för att istället fundera över livet, och blir anklagad av lärarna för att se uttråkad och […][...]

Baksidestexten och titeln utlovar en berättelse om tre ”starka” kvinnor. Och det är den här boken onekligen. Men det är en styrka som paras med låga känslor som hämndlystnad och egoism, samtidigt som den aldrig viker i sitt krav på bevarad värdighet. Och det är också en bok som växer utöver sitt ursprungliga åtagande, och […][...]

Min bokmässa blev afrikansk i år. Kanske inte så konstigt när det var temat för det hela, men en av de fascinerande sakerna med bokmässan är att seminarierna är så många att man kan proppa fyra dagar fulla med dem, sedan jämföra med en vän som gjort samma sak, och finna att man haft helt […][...]

Nu är jag ju litet jävig, eftersom jag råkar arbeta med det jag nu ska skriva om. Men jag måste bara skriva en nyhet om det ändå: det händer så himla mycket roligt på biblioteken i Stockholm. Det ordnas babybokprat och läxläsning, föreläsningar om hälsa och hjälp med sociala medier, läsecirklar för föräldralediga och bokklubbar […][...]

Så här efter bokmässan är man uppfylld av samtal om litteratur. Själv önskar jag ibland att hela livet var en enda lång bokmässa, och snart (när jag samlat ihop tankarna) kommer min rapport från årets fina version. Men den här veckan i Stockholm är också som en liten bokmässa i miniformat. Ikväll kan man till […][...]

För några år sedan gick jag en kurs på universitetet som hette Fysik för poeter. Så värst mycket poesi innehöll nu kursen inte, utan det var snarare en orienteringskurs i fysik för för humanister i allmänhet, och den tog upp allt från det lilla till det stora – från elektroner och kvarkar via magnetism och […][...]

Slumpens bok börjar bra. Hanna Demeter är nyinflyttad, för vilken gång i ordningen är svårt att säga. Hon är ett sådant där barn som tar mer ansvar än barn borde behöva göra – hennes mamma är psykiskt sjuk och Hanna tar hand om henne, letar bostäder och vänder på slantarna. Hanna är också en mycket […][...]

När Jem ser människor i ögonen så ser hon det datum då de ska dö. Den gåvan har messat upp hennes liv, skulle man kunna säga. Hon undviker människor för att slippa se hur lång tid de har kvar, hon tillåter ingen att komma nära eftersom det blir för plågsamt. Dessutom dog hennes mamma redan […][...]

Bonadea är första delen i den finlandssvenska författaren Irmelin Sandman Lilius krönika om den lilla (fiktiva) staden Tulavall. Den gavs ut första gången 1967, och har nu kommit i nyupplaga liksom flera av de efterföljande böckerna. Den, och hela serien, är något alldeles eget; en egensinnig blandning av realism och fantasi, folksaga och historieskildring, som […][...]

Glöm mig inte handlar om sjuttonåriga Stella som precis slutat skolan och bor med sin mamma i en förstad till London. Boken inleds med att en liten flicka försvinner från ett hus längre ner på gatan och efter ett tag börjar polisen rikta sina misstankar mot Stellas mamma Terri. För tjugo år sedan, när mamman […][...]