Få perioder i en människas liv får så mycket retroaktiv uppmärksamhet som tonåren. Vare sig man minns de kritiska åren någonstans mellan tretton och nitton eller inte, är det svårt att släppa fascinationen för den här tiden. Detta fenomen märks särskilt tydligt bland författare – få perioder har väl romantiserats så mycket som just tonåren? […][...]

Watch you bleed är inte bara en historia om ett bands väg mot framgång och herravälde i rockvärlden, utan också om dess destruktivitet, och framförallt om en enskild persons totala galenskap. Många är historierna om Bill Bailey eller W Axl Rose, som han är mer känd som, och i Davis bok ges exempel på hans […][...]

Vårt samhälle är som en magsjuk hund, säger en avfallsexpert till journalisten Mattias Hagberg under hans resa i sopornas spår. Men istället för att bry oss om att försöka bota hunden, menar experten, så ägnar vi oss bara åt att samla ihop och försöka göra oss av med skiten. Det är en liknelse som fastnar, […][...]

Andrzej Tichýs nya roman Fält är en tung bok. Inte bara för att den är 348 sidor tjock, utan för att den handlar om två unga människors psykiska helveten. Nadia och Nadir möts ett antal gånger utanför en psykiatrisk klinik I Malmö. Det är därifrån som romanen sedan tar sin form. Nadir är den föräldralösa […][...]

För inte särskilt länge sedan var det tämligen självklart att mänskligheten gick att dela in i lätt urskiljbara raser. Exakt vilka de var och hur uppdelningen skulle göras var ironiskt nog inte lika självklart, men som princip levde rasläran kvar i läroböcker, kulturyttringar och i praktisk politik även många decennier efter andra världskriget. De flesta […][...]

I en liten bok presenterar Trinidad Carrillo stor fotografi. I tjugofyra bilder lyckas hon förmedla ett stämningsläge fyllt av tillit, vemod, ömhet och närhet. Hon har fotograferat sin dotter, vänner, hundar och havslandskap. Man skulle kunna säga att bilderna handlar om liv och död och om universum, men det skulle leda tanken fel. Det här […][...]

Timna är Noas dotter. Hon är en av dem som eftervärlden inte kommer att minnas, en kvinna i biblisk tid, men hon var likafullt med på arken, precis som andra kvinnor, precis som alla de djurarter som dog under färden och som därför ingen känner till, precis som ensamheten, ledan och ångesten. Geraldine McCaughrean skildrar […][...]

Det slår mig när jag läser Mian Lodalens roman Dårens dotter att det finns något djupt tvivelaktigt i att berätta en historia genom ett barns ögon. Kan en vuxen verkligen göra anspråk på barnets upplevelsevärld? Förstås har man minnen, men inte fullt tillträde till dem. Blicken bakåt silas genom tjocka filter av vuxenhet. Bara ett […][...]

Svenskan är ett språk med många släktingar, inte bara i danskan och norskan, utan även franskan, grekiskan och till och med språk som kurdiska och persiska är avlägset släkt med svenska. När man talar om släkt, så hamnar man inte sällan i ett släktträd, och det är den bilden av språket Ola Wikander har valt […][...]

I Europa verkar allting som rör islam vara oupplösligen knutet till en politisk diskussion. En diskussion som inte handlar om identitet och ursprung, utan ständigt söker sig ned till en grundläggande enfaldig fråga: kan vi leva med dessa människor? Frågan är inte bara starkt förenklad. Den är så klart formulerad ur ett strikt västerländskt perspektiv. […][...]